Samtycket, Vanessa Springora, 20211130, Gunilla Wadsten

 Samtycket av Vanessa Springora

Vanessa är född 1972. Utbildad på Sorbonne universitetet. Utbildat sig inom film och television. Hon arbetar som förläggare och chef för franska bokförlaget, Juillard, är även filmregissör. Hon är gift och har ett barn.

Uppväxt i en dysfunktionell familj med en frånvarande pappa och en mamma som inte brydde sig särskilt mycket om dottern . Mycket bråk i hemmet. Mamman och dottern levde i en trång, liten lägenhet, dit mamman tog många tillfälliga älskare.

Pris: 2020 Jean-Jacques - Rousseau

Boken
Vi hade diskussioner om bokens innehåll, om G, mamman, och den franska kultureliten o tidsandan. Vi förfärade oss över hur dessa människor utnyttjar varandra.  Naturligtvis jämförde vi med Svenska Akademin och skandalen kring kulturprofilen.

Kronologiskt skriven. Vanessa, 13år, följer med mamman till en författarafton där hon träffar författaren Gabriel  Matzneff, 50 år. Uppburen författare som publicerat böcker om sex med tonårsflickor, med oskulden kvar samt yngre pojkar i Manilla, dit han åker för att ”jaga  okända stjärtar”. I en TV-intervju på 1980-90 berättar G om sex med ”hans småtjejer –  de tycker om det – de samtycker till det”. G skriver: ” att ligga med ett barn är en helig upplevelse, en sorts dop, ett förtrollat äventyr”.

Författaraftonen blir en start på en relation mellan G och Vanessa. Det börjar som ett tonårssvärmeri, ungflicksdrömmar. Hon som var försummad som barn, blir sedd av den kände och uppburne författaren G. G blir en manlig förebild, fadersgestalt initialt. Vanessas mamma blir också förtjust över G:s intresse när han besöker dem. Mamman önskade att G skulle vara intresserad av henne och inte dottern. Med tiden hade mamman inget emot att dottern hade en sexuell relation mellan G. ” Du ska vara tacksam” säger mamman.  G omgav Vanessa med en emotionell makt, hon blir snärjd genom bl.a genom breven som skrevs dem emellan. Dessa brev kom sedan att användas som underlag till hans bok om Vanessa och andra tonårstjejer.

Vanessa och G träffs i hans skrivarlya. Hon går hand i hand med G helt öppet. Han isolerar henne, hämtar henne utanför skolan. Han bestämmer vad hon ska ha på sig, vem hon inte ska umgås med Han vill att hon ska utmana samhällets konventioner. Hon känner sig – utvald - det kan väl inte vara fel?  

G ansåg att relationen med Vanessa var vacker och kärleksfull. Hon funderar dock på om det är rätt  ”att ha hans kön i munnen medan klasskompisarna åt mellanmål”. Vanessa blev förälskad och hon tog på sig skulden för vad som hände, att hon samtyckte. Hon anser att hon inte blev våldtagen. Det är en av anledningarna till att det dröjde 30 år innan hon kunde skriva boken.  2013 mottog G ett litteraturpris Prix Renaudot. Detta bl.a var anledningen till att Vanessa bestämde sig för att skriva en bok om övergreppen. Hon ville använda orden, hon ville återta orden som hon upplevde G hade tagit ifrån henne. Hon ställer sig frågan om man kan skriva om brott och sedan gå fri. Är konsten fri?

Vanessas bok ledde till en kulturskandal i Frankrike. G var en hyllad författare. Det var välkänt att han hade sex med minderåriga. Hur kunde en elit ge priser till honom? Ingen brydde sig om offren. Vanessas mamma skyllde på att Vanessa var så mogen för sin ålder och kunde fatta egna beslut.

Under 1960-70- talen fanns en liten intellektuell aristokrati som testade gränser. De ansåg att vanliga människor var dumma.  1977 författades ett upprop av G att avskaffa gräns för sexuell myndighetsålder.  Man menade att barn har rätt till sin sexualitet. Uppropet skrevs under av t ex Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.  Boken Samtycket har lett till en självrannsakan i Frankrike.

Idag betraktas gruppen kring G som dysfunktionell och patetisk, som var beredda att se mellan fingrarna för att behålla sin plats i hierarkin.  Men har Frankrike en högre tolerans för pedofili? Det samhälliga fördömandet är eller har varit mindre.  Man skyller på 1968- mentaliteten med sexuell frigörelse och med revolt mot borgerligheten. Kritikerna mot detta kallades puritaner. En kanadensisk författare var ensam om att ställa sig upp och säga:” Detta är fel”. Hon blev då utskrattad. Senare har dock en fransk sociolog, Pierre Verdrager, genom undersökning kommit fram till att pedofili inte accepteras i Frankrike bland människor i allmänhet. Han har skrivit om detta i boken ” Det förbjudna barnet”. Man kan inte åberopa en omyndigs samtycke. Det är för stor skillnad mellan barns mognad och den vuxne.

Vanessa har inte anmält G. Men Paris åklagarmyndighet tog upp en undersökning om våldtäkt. Åtal lär vara väckt (enl. en text på nätet). G. lever i exil i Italien.  Förlaget Guillamard har avslutat samarbetet med G.

Vanessa menar att hon nu först efter 30 år kan skriva denna bok och att det var möjligt efter metoo. Hon lever med ångest, hon blev bestulen på orden. När Vanessa är 15 år träffar hon Jurij som ifrågasätter hennes förhållande med G. Med stöd av honom lyckas hon frigöra sig.

Bedömning
Vi, som träffades, tyckte boken var mycket bra. Viktig skildring av övergrepp. Beskrivning av offrens utsatthet, de sårbara och övergivna som lätt kan fångas av de manipulativa männen. Hon skriver rakt och konkret med en saklighet som blir nästintill outhärdlig. Några av oss kunde inte läsa boken i ett sträck, behövde lägga undan den, då det blev för obehagligt. Boken är rättfram. Språket brutalt ärligt. Boken gav upphov till mycket diskussioner. Det var en stark bok. Boken kan rekommenderas.

Ami skickade sina synpunkter via sms. Ami hade lite svårt att få grepp om boken, ansåg att G var en narcissistisk pedofil som genom sitt sätt får unga flickors tillit. Han borde åtalas för pedofili. Ami tyckte det var svårt att skriva något om boken, istället varit lättare att diskutera vid träffen. Boken gav henne egentligen inget.

Margareta skickade mail: Viktig bok. Det tar lång tid att bearbeta övergrepp. M jfr med boken Munkavle av Sofie Sarenbrant, som har liknande erfarenhet av övergrepp utan att själva protestera. M mådde stundtals dåligt av att läsa boken. Extra illamående av texten sid 90: ” när man är 14 år är det inte meningen att en 50-årig man ska stå och vänta på en utanför skolan etc….

M frågar sig om beskrivningarna behövs 1/ göra boken trovärdig 2/ förstå hur hemskt det var 3/ hon behövde skriva det för sin egen skull 4/ en hämnd mot mannen

Poäng
Karin 4,5   Susanne 4,5   Agneta 4,0    Anna-Christina 4,5  Ami 2,0  Margareta 4,0  Gunilla 4,0

Till nästa gång läser vi Paradiset av  Abdulrazak Gurnah . Till februariträffen läser vi Ellen Mattson: Den svarta månens år.

Vi ses hos Agneta i januari

Flickan som fick en röst, av Abi Daré, 26 oktober 2021 Karin Lorenz

 Flickan som fick en röst av Abi Daré

" Jag tycker att författaren skildrar de stora  klasskillnaderna i Nigeria på ett mycket målande och trovärdigt sätt. Alltifrån att pappan, på grund av brist på pengar, säljer den unga dottern för att hon ska gifta sig med en betydligt äldre man, till hennes mer eller mindre slavliknande arbete hos Big Mama som inte avlönar henne och vars make försöker begå övergrepp mot henne. Jag tycker att det finns en poäng i att författaren använt sig av Adunnis engelska (översatt till svenska) eftersom det inte är hennes modersmål. Sedan har hon ju Adunni den stora turen att träffa en kvinna som hade viss möjlighet att hjälpa den begåvade Adunni. av Susanne

Författaren Abi Daré föddes i Lagos i Nigeria i en välbärgad familj, modern och juristen Teju Somorin är Nigerias första kvinnliga professor i skatterätt.

Själv hade Abi tänkt läsa franska på universitetet på hemmaplan, men i slutet av en semestervistelse i Storbritannien fann hon sig själv lurad/ övertalad att studera juridik på ett universitet i London. (Filial till Wolverhamptonuniversitetet).

 När hon först kom till England började hon skriva en blogg om att vara immigrant. Den blev så populär och fick hundratusentals gillanden att  hon till slut blev tvungen att ta bort den, för att försöka behålla sitt privatliv. Bloggen lärde henne dock att hon kunde skriva och hon började i st skriva korta påhittade historier, som hon spred till  familj och vänner.

 "Flickan som fick en röst" började hon skriva när hon startade studiearbetet mot sin MA i kreativt skrivande på Londonuniversitet Birkbeck. Hon kände att hon ville göra något seriöst och vara bland likasinnade. 

Redan som barn hade hon noterat att många familjer, även hennes egen, hade hembiträden. De var ofta unga, outbildade och illa behandlade, en del så unga som åtta, tio år. När hennes egen äldsta dotter var i den åldern funderade hon över om situationen nu var densamma. Hon hittade en artikel om en trettonåring, som hade blivit skållad med kokande vatten av sin husmor. Hon började fundera över flickan, hennes historia o s v. Boken blev ett försök att svara på frågor hon själv hade kring hembiträdens situation. En avgörande händelse var också den egna dotterns klagan över att behöva tömma diskmaskinen hemma.

 Tre års arbete ligger bakom boken.

Abi gjorde omfattande research, t ex  vilka lagar som gällde i Nigeria. Problemet var att många lagar bara gäller den egna staten, andra som gäller alla staterna i landet. Det var  viktigt för henne att allt i boken skulle vara sant. 

 

Stipendiet för hushållsarbete, som hon skriver om, finns dock inte, däremot flera olika stipendier för unga inom oljeindustrin m m. Hon planerade boken noggrant, Tia, den kvinna som hjälper Adunni, bestämde hon sig för redan första dagen, för att författaren själv tror på mentorskap, kvinnlig egenmakt och kvinnors vänskap.

Abi Daré vill stötta unga kvinnor utan att behöva gå ut genom dörren. Bara ett meddelande på sociala medier kan räcka, liksom styrkan i vänlighet, anser hon. En

som inspirerat henne är Michelle Obama, som skrivit bok och stått upp för flickors utbildning.

När det gäller språket i boken hade hon själv under åren i Lagos hört många unga hembiträdens dåliga engelska. De talade som de kunde, konstaterar hon. Hon ville dock visa att även om en människa inte talar korrekt engelska, kan personen ändå vara intelligent, smart och rolig. Medan hon skrev boken var ena dottern mellan 2 och 5 år. Hon använde en del av hennes barnspråk, och försökte ibland göra språket nigeriskt (!). Abi visste att hon tog en risk i och med språkförändringarna, men tänkte att ”ingen kommer ändå att läsa det här”.

Där tog hon uppenbarligen fel, hon fick bland annat det prestigefyllda Bath Novel Award för opublicerade manuskript.

Boken är nu också spridd i hela Samväldet, i USA och Kanada. Den är översatt till italienska, spanska, svenska m fl. Där den inte ännu är översatt finns den ofta ändå på engelska, (Norge, Frankrike t ex)

 

När hon varit Londonbo "tillräckligt länge" flyttade Abi Daré till Essex, där hon bor med sin man och sina två döttrar.

 Böcker :        The Small Print 2011

                      The Accidental Wife 2017

                      The Girl with the Louding Voice 2020

Priser:           The Bath Novel Award 2020 

                      Finalist i The Literary Consultancy Pen Factor 2018

 

Abi Daré skriver helst med lite störande bakgrundsljud, det mesta av Flickan…

skrev hon på ett kafé. Där fanns en affisch med en flicka i som stöttades av The Chain´s foundation. Flickans leende fick Abi att känna att flickan sade åt henne:

Fortsätt, skriv för min skull! I duschen kan hon också bli inspirerad!

När hon redigerar vill hon ha tystnad runt sig och går gärna till Londonbiblioteket, där hon fick ett ”underbart stipendium”. 

 Chiamanda Ngozi Adichies böcker  fick henne att förstå att även hon skulle kunna skriva. Etaf Rums bok A woman is no man och  Delia Owens Där kräftorna sjunger låg på hennes sängbord när intervjun gjordes av Hephzibah Anderson. The Guardian och The Observer har också haft uppgifter om A.D.

 Att vara ute och tala om boken är något hon gillar. Hon håller igång hela tiden och tycker sig ha fulltidsarbete med att kolla alla appar. Hon pratar med intervjuaren via en klocka hon köpte för att direkt kunna skriva ned idéer hon får var hon än befinner sig. En ung kvinna i tiden, så att säga!

 Syns via nätet! You Tube har ett par intervjuer liggande nu, de jag hörde handlade om det jag skrivit nu. Dock inte hört hela.

 Våra tankar kring boken

Sällan har vi i bokcirkeln varit så eniga om att det var en bra bok och att den kunde rekommenderas, om inte till alla, så till många. Det fanns mycket att kommentera. Klasskillnaderna, olika samhällen tätt inpå varandra, de enorma ekonomiska skillnaderna, bristen på utbildning för alla, kvinnans utsatthet (även inom välbärgade familjer), kraven på kvinnorna att föda barn (även om männen  råkade vara sterila). Mammors betydelse för flickors utbildning.

 

Språket, det som Abi Daré konstruerat för Adunni,  förskräckte flera i början medan Agneta fascinerades av det. Alla vande sig så småningom, tack vare att språket blev bättre, ja så målande att både lukter och löss ”kändes”.

 Ami tyckte att det blev en helt annan historia än hon trodde från början, andra ansåg att innehållet var något förutsägbart, men inte mer än att betygen blev höga.

 Susanne 4, Ami 4, Agneta 5, Margareta 5, Anna Christina 4, Gunilla 4, Karin 4.

Snittbetyg 4,28

 Till nästa gång läser vi Vanessa Springgoras Samtycket, 

under december Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs Paradiset. 

 OBS! 

Vi byter till lunchtid, först hos Gunilla den 30 november, kl 13.00.

 Nu lånar jag Susannes lästips också:

"Förutom de böcker jag nämnde förra gången, kan jag föreslå dels Marie-Hélène Lafons bok, De sista indianerna. Det är en fransk författare som jag läst ett par böcker av. Hon tillsammans med översättaren är nominerad till Stadsteaterns pris för en bok som heter, En sons historia, men den är ny och har antagligen inte ännu getts ut i pocket. De sista indianerna handlar om två ogifta syskon på franska landsbygden som lever kvar i föräldragården där jordbruket är nedlagt. En ny ”levande” familj flyttar in i granngården och driver ett jordbruk. Boken skildrar krocken som uppstår mellan två skilda världar. Lafons böcker är alltid ganska korta.

 Vidare kan jag föreslå den amerikanska författaren Nicole Krauss bok, Dunkel skog, kärlekens historia. Jag har läst en bok av henne tidigare och den tyckte jag var mycket bra. Dunkel skog utspelar sig i USA och Israel. Den är ”kritikerhyllad”.

 Karin Lorenz                 

 

Familjelexikon, Natalia Ginzburg 28 sept 2021 Margareta Tillman

 Familjelexikon av Natalia Ginzburg

Under september har vi läst Familjelexikon av Natalia Ginzburg. Boken kom i nyöversättning till svenskan 2021.

Natalia Ginzburg (1916–1991) född Levi 14 juli 1916 i Palermo, död 7 oktober 1991 i Rom, växte upp i staden Turin i en vänsterintellektuell, judisk-katolsk familj. Boken familjelexikon handlar om hennes och familjens liv under mellankrigstiden fram till 1950. 

Ginzburgs far, Giuseppe Levi, var av judisk härkomst. Hennes mor, Livia Tanzi, var katolik. Fadern var en framstående forskare och var mentor till tre Nobelpristagare. Natalia gifte sig 1938 med Leone Ginzburg som var rysk jude. Han var författare och beskrivs som hjälte i den italienska motståndsrörelsen. Natalia kunde leva ganska fritt utan trakasserier under andra världskriget, medan hennes man tvingades tillbringa mycket tid i en by i Abruzzo. Som oppositionella till den fascistiska regimen, reste hon och hennes man i hemlighet till Rom och gav ut en antifascistisk tidning, tills Leone Ginzburg, som var rysk jude, arresterades och mördades i fängelse 1944. Tillsammans med Leone Ginzburg fick hon tre barn, varav sonen Carlo Ginzburg blev historiker.

Hon gifte sig 1950 med Gabriele Bandini, författare och översättare främst från engelska, som hon fick två barn med. Gabriele dog 1969.

Den krassa vetskapen om hur lätt allt rinner oss ur händerna finns hela tiden närvarande i hennes skrivande. Hon förlorade senare även en son och en nära vän, författaren Cesare Pavese, som tog sitt liv.

Giftermålet med Gabriele Baldini, blev början på hennes mest kreativa period i hennes litterära karriär, då hon publicerade de flesta av sina mest kända verk. Hon hade 1963 en stor framgång med Lessico famigliare (Familjen) och vann Stregapriset, Italiens mest prestigefyllda litteraturpris.

Ginzburg var under hela sitt liv politiskt aktiv och satt som ledamot i det italienska parlamentet mellan 1983 och 1987.

Hon skrev även teaterpjäser och medarbetade med artiklar och essäer i många tidskrifter och tidningar. Vidare arbetade hon som översättare och översatte bl.a. den första delen av Marcel Prousts À la recherche du temps perdu till italienska 1946 med titeln La strada di Swann. Hon spelade rollen som Maria från Betania i Pier Paolo Pasolinis film Matteusevangeliet 1964.

 

Familjelexikon

Boken översattes till svenska 1981 och kallades då Familjen. I år 2021 har det kommit en nyöversättning och nu kallas boken Familjelexikon.

Vi tycker

Flera av oss tyckte att boken var riktigt bra och roande att läsa, medan några inte alls uppskattade boken. Samtalet vi hade runt boken och beskrivningen av villkoren för familjen i mellankrigstiden och under andra världskriget uppskattades mycket och var givande oavsett vad vi tyckte om att läsa boken.

Anna Christina: Boken var bra och trevlig att läsa/lyssna till, 4
Susanne: Lättläst. Intressant med en inblick i tiden den skildrar och familjelivet, 4
Karin: Intressant. 4
Ami: Rörig med många namn som flimrar förbi. 2
Margareta: Saknar en sammanhållen story, 2
Agneta: Rörig. Saknar beskrivning av känslor, 2
Gunilla: Härligt språk. Inblick i livet i Italien under tiden den skildrar, 4
Totalt får boken 22/7 dvs en 3a.

Nästa gång träffas vi hos Gunilla. Då ska vi ha läst "Flickan som fick en röst" av Abi Dare´.

Till gången därpå, i november,  ska vi läsa Samtycket av Vanessa Springora.

Margareta 

Mordet på Orientexpressen Agatha Christie 31 augusti 2021- Margareta Tillman

 

Agatha Christie

Detektivromanernas drottning, den största kvinnliga författaren i världen, Europas första kvinnliga surfare, skicklig apotekare, orädd arkeolog, äventyrare …

Agatha Christie föddes 1890 i Torquay, Devon. Hennes uppväxt delades mellan England och Frankrike och som ung kvinna bodde hon ett år i Kairo. 1920 publicerades hennes debutroman, En dos stryknin, där hennes belgiske detektiv Hercule Poirot dök upp för första gången. Fram till sin död 1976 skrev hon över 80 detektivromaner och noveller.

Tillsammans med sin man som var arkeolog gjorde Christie många resor och deltog även vid utgrävningar. Ursprungligen var hon utbildad till apotekare och både de medicinska kunskaperna och erfarenheterna från resorna har präglat hennes skrivande. Framförallt är Christie känd för sina två detektiver Hercule Poirot och Miss Marple som med psykologisk skärpa, intuition och intellekt löser avancerade mord.

Agatha Christie är översatt till över hundra språk och är fortfarande den författare som sålt flest böcker i världen. För första gången på flera decennier ges nu hennes verk ut i moderna, svenska nyöversättningar.

Och solen har sin gång, Ernst Hemingway 31 augusti 2021 - Susanne Widlund

 

Den 31 augusti hade vi, det vill säga, Gunilla, Anna Christina, Margareta, Agneta, Karin, Ami och undertecknad höstens första bokcirkelträff via Zoom. Vi diskuterade två olika böcker, Ernest Hemingways, Och solen har sin gång och Agatha Christies, Mordet på orientexpressen. Jag pratade några ord om Ernest Hemingway och hans författarskap och Margareta pratade om Agatha Christie. Här kommer därför bara en liten redogörelse om Ernest Hemingway. 

  Ernest Hemingway föddes den 21 juli 1899 i Oak Park i Illinois och dog den 2 juli 1961 i Ketchum i Idaho. Han debuterade 1925 och under sin livstid publicerade han sex romaner, sex novellsamlingar och två fackböcker. Ytterligare tre romaner, fyra novellsamlingar och tre fackböcker gavs ut postumt. Ernest Hemingway är känd för att hushålla med orden och använda många underdrifter samt för att skapa trovärdiga litterära figurer. 

 Ernest Hemingway växte upp i Oak Park utanför Chicago. Efter High School arbetade han som journalist. Under första världskriget tjänstgjorde han som ambulansförare för AFS Interkulturell Utbildning och romanen Farväl till vapnen baseras på Ernest Hemingways egna erfarenheter av kriget. Den brändes under bokbålen runt om i Nazityskland 1933.

 Tillsammans med sin första fru flyttade Ernest Hemingway 1922 till Paris och arbetade som utrikeskorrespondent. Makarna umgicks med författare och artister  som kallades den förlorade generationen. Tillsammans med vänner åkte paret Hemingway till Pamplona i juni 1925 för att titta på tjurfäktning. Ernest Hemingway fascinerades av tävlingarna och såg i sporten hur krigets brutaliteter stod sida vid sida med den grymma verkligheten. Bekantskaperna påverkade Ernest Hemingways skrivande. Debutromanen Och solen har sin gång skrev han efter Pamplonavistelsen. 

 1952 publicerade Ernest Hemingway Den gamle och havet. Han fick Nobelpriset i litteratur 1954. Ernest Hemingway skänkte sitt Nobelpris till Kubas folk. Kort tid därefter överlevde Ernest Hemingway ett flyghaveri under en safari i Afrika. Skadorna från olyckan medförde hälsoproblem och smärtor under resten av hans liv. Havanna på Kuba och Key West i Florida var länge Ernest Hemingways hemorter. 1959 flyttade han till Ketchum i Idaho där han begick självmord 2 juli 1961. 

 Nästa gång, den 28 september, ska vi träffas hemma hos Margareta. Tills dess ska vi läsa Natalia Ginzburgs bok Familjelexikon.

Dubbelporträtt, Agneta Pleijel 25 maj 2021 - Ami Lindgren

 

Agneta Pleijel

Född 26 februari 1940 i Stockholm. Hennes hela namn är Agneta Christina Pleijel Bielawska. Författare, Professor emerita, kulturskribent och Fil. Lic i litteraturhistoria. Prisbelönta romaner, diktsamlingar och dramatiska uppsättningar. Gift med journalisten Maciej Zaremba. Dottern Lina Pleijel är skådespelare och psykoterapeut.  

Ordförande i Svenska Pen. Ledamot av Samfundet De Nio 1988-2015. Ofta presenterat släktingar i sina böcker som har passerat genom Stockholms historia. Som exempel Lars Hjortsberg från 1700-talet. Han var skådespelare. Albert som var konstnär och operasångaren Isak Berg.

 Hennes far Åke var matematiker. Modern Sonja var författare och musiker. Mamma Sonja var född på Java. Med föräldrarna flyttade hon från Stockholm till Lund, USA och åter till Stockholm.

Efter studier i Etnografi, Filosofi och litteraturhistoria vid Göteborgs Universitet 1973 började hon som Litteraturkritiker.  

Arbetade på Aftonbladets kulturredaktion därefter redaktör för Ord och Bild. Efter det återkom hon till Aftonbladet som kulturchef.

Hon var ordförande i Svenska Pen 1988-90, Moderna tiders redaktionsråd 1992-99. Åren 1992-96 professor i dramatik vid Dramatiska institutet.

 Debuterade 1969-70 som dramatiker med ”Ordning härskar i Berlin” skriven tillsammans med Ronny Ambjörnsson. Därefter kom ”Kollontaj” Kollontaj var sovjetambassadör. Detta drama uppfördes på Dramaten 1979 med Alf Sjöberg och Margareta Krook i huvudrollerna.

2015 presenterade hon första delen av sina memoarer, under titeln ”Spådomen-en flickas memoarer. Hennes romaner har utgivits på många språk.

Agneta Pleijel har varit verksam inom många kulturdebatter. 2015 ingick hon i juryn vid den av PEN-klubben anordnade ”Asyltribunalen” Juryn riktade skarp kritik mot den Svenska invandringspolitiken.

Hon har medverkat i fyra stycken ”Sommarprogram”.

Agneta Pleijel har fått många utmärkelser. Kan inte ta med dem alla. Här är några exempel. Litteris et artibus, Övralidspriset, Stora Romanpriset och Sveriges Radios Stora Romanpris. Sammanlagt tjugofem priser och utmärkelser.

 Lite angående ”Dubbelporträtt”. Möte mellan författarinnan Agatha Christie och konstnären Oskar Kokoschka 1969. Hon tecknar två åldrande mycket olika konstnärssjälar och delvis ett självporträtt. Hjärtlig och rolig A Christie och en känslosam Kokoschka. Hennes böcker brukar utvidga sig efter hand men ”Dubbelporträtt” höll sig till drygt 200 sidor. Klyftor i relationer är ett återkommande tema i hennes 40-åriga författarskap.

Agneta Pleijel och hennes man flyttade ut i skärgården mars 2020. Sommarhuset. Då Covid började. Hon lagar mat och skriver lite när andan faller på. Hennes man reparerar huset där det behövs.  

Vid pennan Ami 2021 06 01

Norwegian Wood, Haruki Murakami, 27 april 2021 - Christina Ledin

 Haruki Murakami

Murakami är född 1949 och är en av Japans populäraste författare och översättare. Han visade sig vara mer produktiv än jag hade klart för mig och har givit ut ett tjugotal romaner och novellsamlingar av vilka tretton är översatta till svenska. Han skriver ofta i genren magisk realism/science fiction även om den roman vi läst inte räknas dit.

 Haruki Murakami växte upp i Kobe. Båda föräldrarna undervisade i japansk litteratur men han själv var mer intresserad av amerikansk litteratur. Han studerade drama i Tokyo när han träffade sin blivande fru, Yoko, som han gifte sig med 1971. Hans första arbete var i en skivaffär. Under några år drev han en jazzklubb tillsammans med sin fru.

 Murakami har berättat att han plötsligt och oförklarligt under en baseballmatch blev inspirerad att skriva sin första roman, Hear the wind sing 1979.Han började skriva samma dag och skrev på romanen  varje dag efter sina arbetsdagar vilket enligt wikipedia resulterade i en något fragmentarisk hoppig text med korta kapitel. Romanen vann första pris i en litteraturtävling och gavs ut (dock ej på svenska)

 Norwegian Wood kom 1987 och räknas som hans stora genombrott. På svenska finns dessutom bl.a. Fågeln som vrider upp världen, Vad jag talar om när jag talar om löpning, Kafka på stranden, Sputnik älskling och 1Q84.

 Norwegian Wood är en vemodig berättelse om en ung vilsen man som har relationer med två kvinnor,  Naoki och Midori.   Dessutom inleder han ett flertal tillfälliga sexuella förbindelser med olika kvinnor under ledning av en kamrat på studenthemmet.  Han knyts till Naoki genom att hennes tidigare pojkvän, en nära vän till huvudpersonen, begått självmord oväntat. Naoki är traumatiserad genom detta och genom hennes systers självmord. Hon får vård på en mycket märklig rehabiliteringsinrättning och under den tiden träffar huvudpersonen Midori som är en mer utlevande och öppen person.

 Det gemensamma intrycket var tyvärr att den här romanen tyngs ner av ganska tjatiga okänsliga sexskildringar som är mycket ”på mannens villkor”. De kvinnor som finns i romanen är egendomligt vaga i konturerna och verkar mest finnas till för att tillfredsställa huvudpersonens önskemål. Jag kan se att många kvinnliga kritiker delar den här invändningen. Även om språket bitvis är vackert med fina skildringar av miljöer blir det hela rätt monotont, lite ”an-auf-hinter-in-neben-über” . Ingen av oss ville rekommendera denna bok till någon även om vi möjligen trodde den kunde uppskattas av en ung vilsen man. Det sammanlagda betyget blev 2,5 på en femgradig skala.

 Till nästa gång, 25/5 läser vi Agneta Pleijels dubbelporträtt!

 Christina  Ledin

 

Konturer Rachel Cusk - 30 mars 2021 - Gunilla Wadsten

 

Vi hade läst boken Konturer av Rachel Cusk till dagens träff.

Rachel Cusk är född 1967 i Saskatoon i Saskatchewan, Kanada. Hon är nr 2 av fyra syskon. Modern kom från en stor katolsk släkt i Hertfordshire, södra England. Fadern konverterade till katolicismen inför giftermålet.  Paret sökte efter äventyr och utvandrade till Kanada. Fadern blev en framgångsrik revisor, modern studerade konst men arbetade enbart i hemmet. Efter en tid i Kanada flyttade de till Los Angelos . Då Rachel var  8 år flyttade familjen tillbaka till England. Tillsammans med sin stora syster gick hon i katolsk internat-skola. Har studerat engelska vid News college i Oxford. Rachel hade en problematisk relation till föräldrarna , upplevde sig oälskad och blev bestraffad av för henne oklara orsaker.

Rachel är inne på sitt tredje äktenskap. Det första var mycket kort. Det andra med Adrian Clarke( advokat och fotograf), varade 13 år. Fick i detta äktenskap 2 döttrar. Nu det tredje äktenskapet med Simon Scamal-Katz, artist.. Nu bor de i London.

Författarskap                                                                                                                                                   Har skrivit  14 böcker. Debut 1993  Saving Agnes: handlar om en osäker ung kvinna i en sträng internatsmiljö.  Denna bok fick ett pris, Whitbread First Novel Award ,som utdelas i Sturbritannien sedan 1971 för engelsk producerade böcker.                                                     Därefter tre självbiografiska böcker:   1/ A lifes work 2001 , översatt till svenska 2004 Att bli mamma   2/ The last supper 2009 , ej översatt   3/ Aftermath 2009, översatt 2020 Efterbörd.   Sedan kom boken Outline –3 delar: Konturer, Transit, Kudos 2014.     

Boken ”A lifes work”  beskriver hennes familjeliv med ambivalens till graviditet och moderskap. Pappan ger upp sitt yrkesliv för kvinnans arbetsliv. De lever några månader i Toscana för att rädda äktenskapet. Det spricker dock ändå. Då hävdar kvinnan sin rätt till vårdnaden av barnen , som väckte starka känslor hos allmänheten.

”The last supper” Rachel blev stämd då en person i boken kunde identifieras.

”Efterbörd” Denna bok rörde upp starka känslor. Rachel vänder sig mot ett falskt liv inom  äktenskap och  kärnfamilj.   En recensent skrev: ’Rachel är en spröd liten dominant kvinna  och oöverträffad  narcissist som exploaterar sin man och sitt äktenskap med förtjusning’. 

Boken Konturer

Nyskilda författaren Faye, reser till Grekland för att vara föreläsare vid en skrivarkurs. Hon möter många människor,  som berättar om sina skilsmässor, relationer, förluster, barn och äktenskapets och kärnfamiljens instängdhet. Människornas pratar av sig, flyr undan sina känslor, det är vardagshändelser, konflikter.  Genom alla berättelser skapas konturer åt de egna liven  och huvudpersonen Fayes liv. Men är svår att få koll på. Det blir kyligt och distanserat.  Författaren beskriver neuroser hos privilegierade europeer  Svårt att skilja ut karaktärerna.

Boken  skrevs när Grekland höll på att ekonomiskt och politiskt kollapsa. Politik nämns dock inte men finns i bakgrunden.  Boken har egentligen ingen handling. Det avslöjas mycket litet om författaren själv.      

Rachel  Cusk har kallats romankonstens förnyare-flanörsromaner- där huvudpersoner är lyssnare till andras berättelser Boken har egentligen ingen handling, människor möts, de berättar sin historia och försvinner.

Vår bedömning

De flesta av oss tyckte det var en tråkig bok. Engagerade inte. Flera skulle inte ha läst ut boken om det inte hade varit en bokklubbsbok. Positivt var språket , som flöt på och en del säkra naturbeskrivningar fanns som man kunde njuta av. Lättläst . Ami hade läst alla delarna / Konturer- Transit-Kudos.  Transit någorlunda men Kudos tråkig.

 Ingen av oss kunde tänka oss att rekommendera den.

Poäng: Anna-Christina 2,5.   Christina 2.  Agneta 2.  Ami 2. Margareta 2,5.  Susanne 3,5.  Karin 3. Gunilla 3.  ( medel 2,5)

Nästa gång/april :  Norwegian wood av Murakami.  Christina läser in sig på författaren.

Till majmötet läser vi Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

 

Vid pennan  Gunilla                                                                                                                           

HÄGRING 38 av Kjell Westö Februari 2021 - Agneta Hansson

Hägring 38 av Kjell Westö 

Kjell Westö är en 60-årig findlandssvensk författare, född och uppvuxen i Helsingfors där han fortfarande bor. Hans familj var helt svenskspråkig, men han lärde sig tidigt att tala finska. Han har studerat journalistik och litteratur., men dock aldrig tagit någon examen. Hans stora fritidsintresse är musik och han spelar gitarr i två coverband. 

Han debuterade 1986 med en diktsamling och sedan har det blivit noveller och ett flertal romaner. Genombrottet kom 1996 med Drakar över Helsingfors. I Sverige blev han känd för Där vi en gång gått. 

2013 kom boken Hägring 38 ut. Den har belönats med Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges Radios romanpris. Ytterligare böcker som han skrivit är bland annat Den svavelgula himlen och senast Tritonus från 2020.

Hägring 38 utspelar sig 1938 i Helsingfors. Med ett enkelt men rikt språk bygger han upp en kuslig historia där personerna i boken brottas med det förflutna och med sina liv och den nya tid som är på väg med hotande krig, nazismen mm. Fleras öden flätas samman genom sekreteraren fru Wiik som hos sin arbetsgivare plötsligt får höra en röst ur sitt förflutna. Att lista ut vem denne plågoande är blir en thriller i sig. 

De flesta av oss tyckte mycket om boken, som vi varmt kan rekommendera till andra. Vi gav den också höga poäng: Gunilla, Agneta, Karin, Susanne och Anna-Kristina alla 4,5. Christina och Margareta båda 5,0 och Ami 3,0. Medelpoäng: 4,5.

Tills nästa gång i mars läser vi Konturer av Rachel Cusk.

Vid datorn satt denna gång Agneta

Haren med Bärnstensögon av Edmund De Waal - 26 januari 2021 - Anna Christina

Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal

Edmund de Waal föddes i Nottingham, England år 1964.  Han intresserade sig tidigt för keramik och är nu  en välkänd keramikkonstnär. År 2010 gav han ut boken Haren med bärnstensögon. Den handlar om hans judiska släkts historia under 150 år i Europa. Läsaren får följa en samling om 264 japanska miniskulpturer,  snidade i trä eller elfenben, sk  netsuker som flyttas mellan släktingarna tills de slutligen ärvs av författaren. Historien berättas sakligt ur tingens synpunkt.

Den börjar i Odessa där familjen Ephrussi blev mycket rik på spannmålshandel De lämnade Ryssland för Paris, och startade bl a  bankverksamhet. I Paris och senare i Wien byggde de palats på de finaste adresserna. Inredningarna var ståtliga. Detaljrikt beskrivs kläder, konst och byggnader. Släktkrönikan blir en berättelse om Europas historia och kulturliv. Släkten förlorade mycket, först under första världskriget och sedan när nazisterna kom. Till slut var bara de undansmugglade netsukerna kvar. När författaren ärvde dem fanns de hos hans farbror som sedan länge var bosatt i Japan.

De flesta deltagarna i cirkeln var överens om att boken var lite överlastad med detaljer. Det gjorde boken tungläst tyckte några, medan andra fascinerades av det. Boken fick en genomsnittspoäng på drygt 3.

Så här tyckte vi:

2p Margareta och Agneta

3p Susanne, Gunilla och Christina

4 p Ami, Karin och Anna Christina

Till nästa gång den 23 februari läser vi Hägring 38 av Kjell Westö

Föreslagen författare för mars: Haruki Murakami

Övriga förslag: Samtycket av Vanessa Springora och något av Rachel Cusk