Flätan av Colombani Laetitia 27 nov 2018

Detta är Colombani Laetitias debutroman och den enda hon hittills skrivit. Hon arbetar som manusförfattare, regissör och skådespelare. Laetitia föddes i Bordeaux 1976. Filmer som hon regisserat är Vansinnigt förälskad 2002 ( Ala folie...pas du tout) och Mes stars et moi från år 2008.

Boken beskriver tre kvinnoöden från skilda världsdelar, Smita som är kastlös och bor i Indien, Giulia som arbetar i familjens perukföretag i Palermo och Sara, en ansedd advokat i Montreal. Vi får följa dem var och en i rätt korta avsnitt. Kvinnornas öden flätas så småningomi varandra med start i Saras bröstcancer.

Gruppen tyckte att det var intressant att följa de tre kvinnorna från olika kontinenter. Att berättelsen hoppade från den ena kvinnan till den andra gjorde ingenting. Det var lätt att hålla isär dem och alla öden engagerade. Vi var överens om att boken gärna hade fått vara lite längre så att man än mer fått en inblick i deras liv och i den omgivning som format dem. Det är skickligt att skriva på ett så enkelt och lättläst språk utan att det blir torftigt. Betygen gruppen gav visar på en väldig samsyn kring boken: Ami 4,0, Karin 5,0, Agneta 4,5, Gunilla 5,0, Susanne 5,0 och Anna Christina 4,5.

Denna bok rekommenderar vi till alla.

Margareta, ej närvarande, skickade in följande efter mötet: Tyvärr så blev den sämre och sämre och tyckte att den föll platt på slutet. 

Det blev ett riktigt banalt slut, tycker jag.

Boken får bara en 2:a av mig.

Till nästa gång läser vi Tove Jansson - arbeta och älska av Tuula Karjalainen
Vi ses hos Christina den 29 januari

Anna Christina

Joanne Cannon: PROBLEMET MED FÅR OCH GETTER

PROBLEMET MED FÅR OCH GETTER

Joanna Cannon, slog igenom med bästsäljaren ”Problemet med får och getter” som har sålt i över 250 000 ex bara i UK och finns dessutom i 15 andra länder. Den vann BAMB Reader Award 2016(https://en.wikipedia.org/…

The Books Are My Bag Reader's Awards are annual literary awards presented by the ... by an online public vote, with over 40,000 people voting in the 2017 awards. ... Jump up ^ "BAMB Readers Awards to launch this year | The Bookseller".

J C har intervjuats av samtliga medier  och är nu ständigt på alla litterära festivaler runt om i landet.

Hon lämnade skolan redan vid 15 års ålder, med en 0-level, och arbetade sig genom en massa olika jobb, t ex barflicka, kennelarbetare, levererade pizzor. Sedan återvände hon till skolbänken i trettioårsåldern och utbildade sig till läkare. Det var hennes arbete som psykiater och intresset för människor i samhällets utkant, som inspirerade henne att skriva.

Joanna Cannon bor i Derbyshire i The Peak District* med sin familj och sin hund.Hon arbetar ideellt för Arts for Health, en organisation som erbjuder

kreativa konster till både personal och patienter inom National Health System (Landstinget). 

I tjugoårsåldern var hon med om en mycket allvarlig bilolycka och efter det var hon fruktansvärt rädd för allt vad resor hette. Under en tågresa fick hon en gång en enorm panikångestattack. Men efter ”Problem med får och getter” har hon fått lära sig resa, har nu besökt hela landet fr Edinburgh till västkusten i Sussex o s v och hon klarar nu både tåg- och bilresor.

Joanne har även lärt sig leva med sitt ansikte efter publiceringen. Ärren efter bilolyckan fick henne att undvika alla kameror under tjugo års tid. Nu klarar hon att strunta i hur många bilder som tas av henne, vare sig det är telefoner eller proffsfotografer i farten. Hon kom fram till att det skulle kräva mer av henne att försöka kontrollera allt fotograferande än att acceptera dessa situationer.

Joanne Cannon kan t o m ställa sig på en scen framför en publik på 500 personer och tala. 

Med andra ord Joanne Cannon har förändrats, hon klarar så mkt mer än hon kunde föreställa sig. Hon har lärt sig att vi alla är så mycket starkare än vi tror.

Jag har uppnått det omöjliga och blivit en person jag inte trodde att jag kunde bli, säger hon. 

Hennes senaste bok heter ”Three things about Elsie”.

°°°°°°°

För mig som tar avstånd från alla deckare var det med ett frågetecken jag började läsa om får och getter, men den här boken känns helt ”ofarlig”. Ibland känns den nästan som en barn- eller ungdomsbok, men helheten gör den till en skicklig beskrivning av människor i ett engelskt samhälle under 1960- och -70 talen. Deras svagheter  och fördomar avslöjas obarmhärtigt av psykiatern. 

Språket med alla vindlande beskrivningar är ett stort plus. Dock, för lång tycker jag. Stannar på en 3:a.

Ami tyckte det var skönt med en lättlästa bok. Betyg 3,5.

Gunilla lyfte fram karaktärerna och häxjakten. 3,5

Susanne ansåg att upplägget var intressant, även om det var hemskt i många avseenden. Lättläst, med spänning, inte långrandig. 3,5

Christina framhöll att det var underhållande litteratur, men greppet att låtsas vara ”barnets röst” gav lite komisk effekt. 3:a

Anna Christina tyckte att karaktärerna inte var så på djupet skildrade, det blev rörigt med alla hopp fram och tillbaka. En sorglig berättelse där det blir getter av allihop. 3,5

Margareta: Jag tyckte boken var lite rolig. Jag hade dock svårt att hålla intresset uppe, när jag läste boken. Samtidigt så ger den ju lite eftertanke om hur förutfattade meningar om människor skapar både diskriminering och hat. (det som nu Trump utnyttjar i sin valkampanj)

Jag ger ändå boken bara 2,5.

TOTALT BETYG: 3,2

*

Peak District är (Storbritanniens äldsta nationalpark). Parken täcker en yta av 1 438 km² och invigdes år 1951. Peak District ligger i Derbyshire, England och är insprängt mellan de större städerna Manchester och Sheffield. Wikipedia

Johannes Anyuru De kommer att drunkna i sina mödrars tårar 28 augusti 2018


Denna kväll var vi bara tre (Margareta, Ami och Agneta) som samlats hemma hos undertecknad för att diskutera 2017 års augustpris vinnare Johannes Anyurus bok - De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

Först lite om författaren. Han är född 1979 i Borås av en svensk mamma och en ugandisk pappa. Han växte upp i ett höghus område i Växjö. Där började han skriva dikter i 14 års åldern. Han har gett ut ett antal diktsamlingar, samt ytterligare en roman En storm kom från paradiset, som handlar om hans pappa från Uganda som drömde om att bli pilot, men vars planer grusades av Idi Amin. Fadern var också den som bidrog till att Johannes för tio år sedan konverterade till islam, han anser sig dock vara en väldigt liberal muslim.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Inspirationen till denna bok har författaren fått från IS (Daesh i boken), terrordådet mot franska satirtidningen Charlie Hebdo, konstnären Lars Vilks (Göran Loberg i boken) samt unga tonårstjejer som han mött på skrivarkurser i förorten där han arbetat som lärare. Dessa flickor bar på en stor frustration och hopplöshet samt kände sig svikna av samhället enligt Johannes.

Boken är beskriven som en poetisk, dystopisk science-fiction roman. Den utspelar sig i ett framtida Sverige som blivit en fascistisk stat som exkluderar och negativt särbehandlar judar och muslimer. Bland annat måste de skriva på medborgarkontrakt för att inte kallas Sverigefiender. Huvudpersonen är en ung terrorist som hamnat på rättspsyk efter att begått en blodig attack. Hon tror sig vara en flykting från framtiden som färdas bakåt i tiden för att förhindra det våldsdåd hon medverkat i. Hon kommer via sin läkare i kontakt med en författare som är Johannes Anyurus alter ego.

Vi fann boken dyster och rörig eftersom man hela tiden hoppade mellan dåtid/nutid och framtid. Även språkligt var den rörig, ibland "invandrarsvenska" ibland ett vackert poetiskt språk. Det gjorde att det var svårt att finna en röd tråd i den. Vi hittade heller inget tydligt budskap. Inte heller förstod vi varför den vunnit augustpriset. Det är en bok som vi inte kan rekommendera till någon att läsa. Våra poäng blev mycket låga: Margareta och Ami 1 poäng, Agneta 2.

Vi beslöt att till nästa gång 25/9 läsa Sonia Purnells biografi över Clementine Churchill.

Vi ses nästa gång hos Susanne

Vi datorn satt så småningom

Agneta

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, 28 maj 2018

Försöker mig på en liten sammanfattning av mötet hemma hos mig då Gunilla, Agneta, Margareta o jag samtalade om boken.

Jonas Hassen Khemiri har skrivit fyra romaner och fått mycket beröm. Debutromanen ”Ett öga rött” blev väldigt omskriven, kanske mycket för att den var skriven på ”rinkebysvenska”. Författaren har ofta experimenterat med språket och formen.

 

”Allt jag inte minns” har också en form som är lite ovanlig; perspektivet ändras i och med att tre personer turas om att vara bokens jag. De berättar sin historia om Samuel, om hans liv, hans val och hans död. Historierna går inte ihop och man kan bli frustrerad över att inte få veta hur det ”egentligen” var. Var Samuel utnyttjad och i så fall av Laide eller av Vandad eller kanske av båda? Vilka känslor fanns mellan personerna? Varför dog Samuel?

Eller speglar berättelsen kanske den osäkerhet som finns i samtalet mellan oss människor ; vi upplever olika sanningar…

 En intressant sak var att några av oss lyssnat, andra läst boken. I sin skrivna form är boken tydligt uppdelad i stycken som ibland är mycket korta och tydligt avgränsade. Gör det berättelsen och det berättartekniska greppet lättare att förstå?  

 Ingen var helt såld på boken. Den fick betyg från 2-4 (en enda fyra, från mig) Medel 3,8.

Christina Ledin

 

Nästa gång i augusti 28/8, ses vi hos Agneta. Till dess läser vi Johannes Anyurus bok – ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”.

 

 

Finna sig av Agnes Lidbeck 24 april 2018

Bokklubben 20180424 hos Gunilla

Aktuell bok: Finna sig, Agnes Lidbeck                                                                                                               

Författaren Agnes Lidbeck född 1981 i Bromma,övre medelklassmiljö. Studerat litteratur-vetenskap och historia i Lund under 6 år. Arbetar som omvärldsanalytiker på Svenska institutet ( myndighet som ska öka omvärldens förtroende och intresse för Sverige, arbetar med kultur utbildning och näringsliv.) Nu boende i Stockholms innerstad.  3 barn , 7,5,3 år. Är nyligen separerad, enligt intervju i SvD,  ett val hon gjort för att få utrymme att skriva.”Man kan inte förvänta sig applåder-man kan inte sitta och vänta på att folk ska tycka att man gör rätt.”

Debutbok:” Finna sig” 2017. Fick Borås Tidnings debutantbok. Motivering: Knivskarp roman om konsekvensen att var i den kvinnliga treenigheten: moder älskarinna, sköterska. 2018 kommit ut med ny bok ”Förlåten”. Skriver även lyrik , nyutkommen 2018 : UR- vilken DN uppmärksammade med kulturpris.

Recensioner:

DN/ Aase Berg:  Boken gör mig lycklig, skriver vackert och frigörande om en kvinnas låsning i normaliteten. Kvinnor som inte följer mönstret betraktas som galna och livsfarliga och obegripliga jfr med det mysiga moderskapet, sexiga älskarinnan och den passiva omsorgs-martyren. Identiteten utplånas och Anna vet om det. Kvinnor är inte alltid medvetna om manipulationer för att göra det förväntade. Men omedveten är inte detsamma som oskyldig, Självinsikt är allas plikt!! Bokens intrig är pessimistisk, kvinnor måste gilla läget.

SvD/ Jenny Aschenbrenner : Boken handlar om familjens sönderfall, otrohet och död. Anna är en kvinna som lagt hela sitt existensberättigande i männens blickar. Berättaren följer Anna och kommenterar. Det är en cynisk kärleksskildring, ett låtsasliv med vrede mot patriarkatet, förakt eller förtvivlan att kvinnan måste finna sig i att anpassa sig. Ett ideal om kvinnoliv som blir så hårt och taggigt att det måste överges. I boken är personerna objekt, inte viktiga i sig.

Expressen / Jens Liljestrand: En modern kvinnas liv som tjänar männen. ”vara vit mans slav”. Anna är nyförlöst,sömnös etc men strävar efter identiteten att vara behövd, sedd och åtrådd. Drivkraft: Bevaka sitt marknadsvärde i en begärsekonomi. Boken rör sig i en stockholmsmiljö, priviligierad övre medelklass. Speglar vår tids tomhet själlöshet i en postmodern urbanitet.

SvD / Kristina Lind har gjort en intervju med Agnes Lidbeck, som gick att läsa i kulturdelen 1 april. Boken är provocerande om självmedvetna Anna, som betraktar sig själv. Enligt författaren : Hur kan någon låta bli att observera sig själv?. De negativa reaktionerna på boken uppfattas som att författaren har nått läsarnas ömma tår. Agnes L menar att ju mer obehagligt desto mer intressant är ämnet att fördjupa sig i. Hon vill fånga nära relationer, intresserar sig för det som inte sägs, de personliga smärtpunkterna. ” det värsta som kan hända”

BOKKLUBBENS BEDÖMNING

Den här gången träffades Karin, Susanne, Agneta, Margareta, hemma hos Gunilla.

Den här boken upplevdes provocerande och några av oss var ganska upprörda över hur huvudpersonen Anna ”uppförde sig” . Hennes  ytlighet o hur hon vill vara attraktiv t.o.m när hon var på BB. Men nog kan vi som jobbat på BB också ha upplevt detta till viss grad. Kanske inte så tydligt men ändå kan det anas hos några av yngre  generationer.  Anna uppfattas knappt närvarande i sitt liv. Man o barn är perifera o betraktas som objekt. Varför talas det inte om Annas arbete? Har det ingen betydelse? Anna betraktar sig bara i förhållande till männen, utifrån rollerna som mor, älskarinna och till sist sköterska. Märkligt att förvänta sig att äktenskapet inte ska hålla. Föreställer sig att mannen har älskarinna. Själv tar hon chansen att bli älskarinna. Varför? Förväntades det av henne? Är det så som livet ska levas? Vad söker hon? Är det bara värdet utifrån kön? Är detta den moderna kvinnan? Vi kom in på orsaker till den psykiska ohälsan utifrån alla dessa krav.

Den här boken gjorde oss inte ”lyckliga”. Den var kylig. Trist hur Anna egentligen distanserade sig från livet.

Titeln: Finna sig: gilla läget eller att man finner sig själv. Livet som hände medan hon var uppotagen med att tillhöra andra.

Språk: Enkelt och avskalat språk. Lättläst bok dock . Återhållet,  berättelsen flyter. De sakliga förklarande logiska upplysningarna insprängda i berättelsen är viktiga för boken.

Anna-Christina skickade ett mail med kommentar: ”Tufft att ta sig igenom boken. Ger 4 med tvekan pga fantastiskt språk, fångad o nedstämd av Annas öde o kyla. Irriterad på Anna.

Ami: Boken” sådär. Språket gjorde mig stressad. Anna egocentrisk. Bäst är sista delen när de är äldre. ” Boken fick 2p.

Övrig poängbedömning: Agneta 2, Karin 2,5,  Susanne 3,  Margareta 3,  Gunilla 2,5.                         Genomsnitt: 2,7 p
 Nästa gång  ses vi hos Christina 29/5 . Vi läser ”Allt jag inte minns” av Jonas Hassen Khemiri.

Till juniträffen : Margret Atwood ”Tjänstekvinnans berättelse”

Vid pennan Gunilla

Judas av Amos Oz, 27 mars 2018

Judas av Amos Oz

Författaren Amos Oz född i Jerusalem 1939. Författare, professor i litteratur vid Ben Gurion- universitetet och Samhällsdebattör.

Vi tyckte nog alla att bokens diskuterande ämne tjatades om lite för mycket. Förhållandet Jesus och Judas återkom nästan i varje kapitel. Förhållandet mellan Shmuel och Atalia behövdes det?

Det fina i boken var beskrivningar om olika miljöer, där man kunde se i sin fantasi hur det såg ut i huset, på den lilla gården etc. Medelbetyget blev 3,2.

 

Nästa gång ses vi hos Gunilla. Då ska vi samtala om boken Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri.

 

27 mars 2018
Ami Lindgren

Teodor Kallifatides Ännu ett liv. 27 februari 2018

Ännu ett liv av Teodor Kallifatides. Bokcirkeln 2018-02-27
Teodor Kallifatides, nu 80 år, är en mycket känd och uppskattad svensk författare från Grekland, som fått många priser, främst i Sverige.

Kallifatides föddes i Grekland 1938 och kom till Sverige 1964. Han lärde sig svenska snabbt och redan 1969 blev har lärare i filosofi vid Stockholms universitet. Han slog igenom med böckerna Bönder och herrar, Plogen och svärdet och Den grymma freden, som handlar om det grekiska inbördeskriget.

Han har skrivit ett 30-tal böcker, de flesta på svenska, som ju inte är hans modersmål. Sina böcker har han sedan själv skrivit om på grekiska.  Han har blivit uppmärksammad på grund av just det att han har skrivit sina böcker på sin nya modersmål, svenska.

Vi har läst hans senaste bok Ännu ett liv. Det är den första boken, sedan han kom till Sverige, som har skrev först på grekiska.

Alla uppskattade vi språket i boken och med den lätthet han uttrycker sina tankar om det som händer i hans samtid. Tankarna om innehållet i boken skiljde sig åt en del mellan oss. Några av oss tyckte att vi kände igenom oss i den fas i livet som Kallifatides beskriver och att det var givande och gav många tankar. Andra tyckte att han är lite väl egocentrerad och att boken bara handlar om honom själv och vad han tycker, utan ha en egentlig handling.

Boken kändes lite som att han ville skriva en bok, men inte hade någon story att berätta, så den fick handla om honom själv och hans skrivkramp och hur han kom över den på en resa till Grekland, tillsammans med sin livskamrat Gunilla.

Betyg: Anki 3, Ami 4, Agneta 4, Gunilla 4, Margareta 3,5.

Nästa gång träffas vi hos Ami den 27 mars och då ska vi ha läst boken Judas av Amos Oz.

margareta

ISHIGURO: ÅTERSTODEN AV DAGEN 30 januari 2018

ÅTERSTODEN AV DAGEN

AV KAZUO ISHIGURO

4,5 blev medelbetyget för Återstoden av dagen av Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro! 

Vi saknar inte längre Christinas omdöme, som också hamnade på härliga 5.  Vi andra är så positiva, med undantag för Ami, som dock inte hunnit läsa så långt än och stannade på 3,5. Det är lite trögt i början, men sedan…

Den är lättläst, har ett bra språk, många bottnar, bygger upp en spänning och sedan händer inget, ändå är den så bra, konstaterade Margareta, som gav en femma.

Lärorik, summerade Susanne, och satte 4,5 i betyg.

Lika mycket gav Agneta och Anna Christina. De två förstnämnda har redan givit sig på en ny bok av Ishiguro. 

Vi diskuterade många trådar i boken, konstaterade att den innehåller historia, nutidshistoria, samtid, bildning, kultur, klassamhällen, känslor och brist på känslor, ensamhet, maktbegär och kryperi. Med mera, med mera.

Gunillas sammanfattning

Gunilla gav en 4:a , innan hon for utomlands och här kommer hennes sammanfattning:

Bokens handling: En bok i engelskt samhälle, präglat av en hierarki där butlern Steven  tjänar sin ”herre” med en pliktkänsla som är förfärlig enligt vårt sätt att se idag. Aktuella dagliga händelser blandas med världshändelser. Viktiga möten på godset för att påverka händelser i samhället. Steven får för en gångs skull ledigt o åker ut på landsbygden för att hälsa på miss Kenton. De har arbetat ihop under flera år. Under bilfärden får man följa Steven i hans minnen från arbetslivet. Det uppstod kanske kärlek mellan miss Kenton o Steven,  men då arbetet för Steven betydde allt , gav han sig inte tid för att lyssna in känslorna . Inte ens då han förstår att hon ska gifta sig. Berättelsen ger inblick i en kultur där plikt, värdighet och att tjäna andra blir det viktigaste. Stevens liv blir begränsat., så självutplånande så det blir plågsamt att läsa det. Svårt att förstå idag i vårt individualistiska samhälle. Denna enorma lojalitet som gör att Steven inte tillåter sig reflektera utan ställer sig utanför? Kan han drivas till att göra allt- kriminella handlingar?  Tänkvärt?

Han känner av stämningar etc men menar att hans värdighet som butler är det centrala o han kan tjäna även de som inte är ” goda”.

Steven kommer inte ur sitt känslohämmade fängelse, han kan fantisera något om att miss K hyser kärlek för honom o kanske hoppades han att hennes äktenskap skulle vara olyckligt. Det visar sig att så inte är fallet. Han kunde kunnat få ett annat liv...men är ändå nöjd?

Denna bok tog tag i mig, men tragisk. Bristande kommunikation o bristande förmåga att  visa känslor leder till ett inskränkt liv- eller hur?  Tankeställare genom att läsa denna bok: Vad gör vi med våra liv? Detta kort liv- vem ska ta ansvar för vårt liv om inte vi själva? Alltså lev livet , lev framåt men ändå med sina minnen. Minnen som kan lära en hur man kan hantera situationer idag o framöver för en själv. Hur komma till ro med med den man blivit? 

Språket : dagboksform , ledig stil, lätt att läsa. Berättelsen flyter. Men ibl ngt trög då Stevens karaktär av plikt o värdighet blir tröttsam. Språket gör att  att det är lätt att föreställa sig godset , köket osv .

Jag rekommenderar andra att läsa denna bok.

Jag vill gärna andra böcker av  Ishiguro./ Gunilla

Alla är vi butlers…

Själv har jag stannat upp ett flertal gånger under läsningen och tänkt till, tänkt vidare. Den viktigaste sammanfattningen av alla 

”stopp” tror jag är den att jag insåg att vi är många som i yrkeslivet är eller har varit butlers, åt otacksamma ”överheter”. Att håna Stevens för hans pliktkänsla är nog inte helt korrekt. Lika lite som han sade ifrån, lika lite säger högt uppsatta chefer i dag ifrån till styrelseordföranden med fler. Buga och bocka, hur dumma vissa förändringar än är…

Förvånad konstaterade jag att miss Kenton och mr Stevens faktiskt var feminister, när de gemensamt beklagade sig över tjänsteflickan Lisa, som lämnade huset för att gifta sig med en betjänt. De ansåg att hon kastade bort sitt liv, gjorde ett stort misstag, när hon kunde ha avancerat och själv blivit husfru på något stort gods. Such a waste, suckade de! 

Jag hade funderat på 4,5, men tänkt att den är värd 5 egentligen, och när Margareta tog till med 5, jag då vågade jag också!

Ja, jag erkänner att jag är imponerad av Ishiguros förmåga att framställa alla dessa människors känslor och leverne, i dåtid och nutid . (Här inkluderar jag också ungdomarna i boken Never let me go, som gick som radioföljetong nyligen. Skrämmande aktuell i våra dagar). Författaren är trots allt uppvuxen i en japansk familj, med japanska traditioner, även om han snabbt lärde sig engelsmännens seder och bruk via klasskamrater i medelklassförorten Guildford i Surrey, fem mil söder om London. Fadern var forskare och oceanograf och skulle enligt planerna ha återvänt till Japan efter ett år. Så blev det inte

Kazuo föddes 1954 i Nagasaki i Japan, kom till England 1960, blev inte den rockstjärna han tänkt, utan satsade på litteraturen och tackar sina lärare och kurskamrater på universitetet för att de målmedvetet uppmuntrade honom. Några månader under1979-1980 var avgörande för hans framtida bana som författare.

LÄS HANS NOBELFÖRELÄSNING! Både DN och SvD har haft den och 

den är så intressant. Hans liv såväl som hans skrivande belyses. Mot slutet  uppmanar han oss att

”vidga vår gemensamma litterära värld så att den kan inkludera många fler röster bakom den trygga zon där eliten av våra världskulturer dominerar. Vi måste leta mer energiskt för att upptäcka ädelstenarna i det som i dag ännu är okända litterära kulturer, oavsett om författarna bor i avlägsna länder eller inom våra egna samhällen…” ”Gott författarskap och god läsning kommer att rasera murar” skriver han bland mycket annat klokt.

Karin

Nästa möte den 27 februari hos Margareta!

Då ska Kallifatides: Ännu ett liv ventileras och bedömas. 

Till 27 mars läser vi Amos Oz: Judas Mötesplatsen ej bestämd