Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo
Bernardine Anne Mobolaji Evaristo föddes 1959 i södra London som nummer fyra i en barnaskara av åtta med en mor med engelskt/tyskt/irländsk ursprung och en far från Nigeria som emigrerade till Storbritannien 1949. Som 12 åring gick hon med i ungdomsteatern Greenwich Young People´s Theatre som enligt henne skapade hennes barndom och ledde till en livslång karriär inom konsten. Hon gick teaterhögskola och doktorerade 2013 i kreativt skrivande.
Gift med David Shannon ”som alltid finns där som ett stöd
när jag ger mig ut på okända kreativa vatten och som alltid är en trygg hamn
när jag kommer hem”.
Förutom två fackböcker och åtta romaner har hon skrivit
teaterpjäser, poesi, noveller, essäer och litteraturkritik. För dessa har hon
mottagit en mängd utmärkelser och priser. Det största hittills är Booker priset
som hon vann 2019 och som hon delade med Margret Atwoods Testamentets. Hon är den
första svarta kvinna och svarta brittiska person som vunnit detta pris.
Hon har således gett ut åtta romaner, bland annat Blonde
Roots där afrikaner förslavar européer och hennes senaste bok Manifesto: on
never giving up som är en självbiografi. Den enda bok som ännu så länge är
översatt till svenska är den som vi läst: Flicka, kvinna, annan.
Kort om boken: I 12 kapitel beskrivs 12 olika kvinnoöden,
där deras berättelser vävs samman på olika sätt. De är färgade kvinnor i olika
åldrar, från olika samhällsklasser i Storbritannien, vars historier spänner
över nästan ett sekel. Rasism, feminism, sexuell läggning uppenbaras på olika
sätt. Det har sagts att hon gett brittiska women of colour en röst i
litteraturen genom denna bok.
Boken är nästan som en samling noveller, av väldigt
varierande karaktär. Vi var eniga om att de första var tråkiga, ointressanta
historier om svarta, feministiska, lesbiska kvinnor. Men ju längre man läste
desto intressantare personer porträtterades och samtidigt förändrades även
språket. En lättläst bok. Sättet att skriva, utan stor bokstav och med få
punkter och ibland med bara ett ord per rad diskuterade vi en del. Poesi? Ja,
det var inte lätt att sätta betyg på denna bok – början fick ett väldigt lågt
betyg, till att höjas allt eftersom. Således en del av boken riktigt dålig, en
del av den riktigt bra.
Till slut blev våra betyg: Agneta 3,0 Ami 3,0 Susanne 3,0,
Christina 3+, Karin 2,0 Anna-Christian 3,5 och Gunilla som bara läst lite grann
ännu ville inte sätt betyg, men hittills < 2. Snittet = 2,9. Vi vill inte
rekommendera denna bok till någon!
Nästa gång ses vi hos Ami 29/11 då vi diskuterar
Augustnominerade boken Björnjägarens döttrar av Anneli Jordahl.
Vid datorn Agneta