Teodor Kallifatides Ännu ett liv. 27 februari 2018

Ännu ett liv av Teodor Kallifatides. Bokcirkeln 2018-02-27
Teodor Kallifatides, nu 80 år, är en mycket känd och uppskattad svensk författare från Grekland, som fått många priser, främst i Sverige.

Kallifatides föddes i Grekland 1938 och kom till Sverige 1964. Han lärde sig svenska snabbt och redan 1969 blev har lärare i filosofi vid Stockholms universitet. Han slog igenom med böckerna Bönder och herrar, Plogen och svärdet och Den grymma freden, som handlar om det grekiska inbördeskriget.

Han har skrivit ett 30-tal böcker, de flesta på svenska, som ju inte är hans modersmål. Sina böcker har han sedan själv skrivit om på grekiska.  Han har blivit uppmärksammad på grund av just det att han har skrivit sina böcker på sin nya modersmål, svenska.

Vi har läst hans senaste bok Ännu ett liv. Det är den första boken, sedan han kom till Sverige, som har skrev först på grekiska.

Alla uppskattade vi språket i boken och med den lätthet han uttrycker sina tankar om det som händer i hans samtid. Tankarna om innehållet i boken skiljde sig åt en del mellan oss. Några av oss tyckte att vi kände igenom oss i den fas i livet som Kallifatides beskriver och att det var givande och gav många tankar. Andra tyckte att han är lite väl egocentrerad och att boken bara handlar om honom själv och vad han tycker, utan ha en egentlig handling.

Boken kändes lite som att han ville skriva en bok, men inte hade någon story att berätta, så den fick handla om honom själv och hans skrivkramp och hur han kom över den på en resa till Grekland, tillsammans med sin livskamrat Gunilla.

Betyg: Anki 3, Ami 4, Agneta 4, Gunilla 4, Margareta 3,5.

Nästa gång träffas vi hos Ami den 27 mars och då ska vi ha läst boken Judas av Amos Oz.

margareta

ISHIGURO: ÅTERSTODEN AV DAGEN 30 januari 2018

ÅTERSTODEN AV DAGEN

AV KAZUO ISHIGURO

4,5 blev medelbetyget för Återstoden av dagen av Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro! 

Vi saknar inte längre Christinas omdöme, som också hamnade på härliga 5.  Vi andra är så positiva, med undantag för Ami, som dock inte hunnit läsa så långt än och stannade på 3,5. Det är lite trögt i början, men sedan…

Den är lättläst, har ett bra språk, många bottnar, bygger upp en spänning och sedan händer inget, ändå är den så bra, konstaterade Margareta, som gav en femma.

Lärorik, summerade Susanne, och satte 4,5 i betyg.

Lika mycket gav Agneta och Anna Christina. De två förstnämnda har redan givit sig på en ny bok av Ishiguro. 

Vi diskuterade många trådar i boken, konstaterade att den innehåller historia, nutidshistoria, samtid, bildning, kultur, klassamhällen, känslor och brist på känslor, ensamhet, maktbegär och kryperi. Med mera, med mera.

Gunillas sammanfattning

Gunilla gav en 4:a , innan hon for utomlands och här kommer hennes sammanfattning:

Bokens handling: En bok i engelskt samhälle, präglat av en hierarki där butlern Steven  tjänar sin ”herre” med en pliktkänsla som är förfärlig enligt vårt sätt att se idag. Aktuella dagliga händelser blandas med världshändelser. Viktiga möten på godset för att påverka händelser i samhället. Steven får för en gångs skull ledigt o åker ut på landsbygden för att hälsa på miss Kenton. De har arbetat ihop under flera år. Under bilfärden får man följa Steven i hans minnen från arbetslivet. Det uppstod kanske kärlek mellan miss Kenton o Steven,  men då arbetet för Steven betydde allt , gav han sig inte tid för att lyssna in känslorna . Inte ens då han förstår att hon ska gifta sig. Berättelsen ger inblick i en kultur där plikt, värdighet och att tjäna andra blir det viktigaste. Stevens liv blir begränsat., så självutplånande så det blir plågsamt att läsa det. Svårt att förstå idag i vårt individualistiska samhälle. Denna enorma lojalitet som gör att Steven inte tillåter sig reflektera utan ställer sig utanför? Kan han drivas till att göra allt- kriminella handlingar?  Tänkvärt?

Han känner av stämningar etc men menar att hans värdighet som butler är det centrala o han kan tjäna även de som inte är ” goda”.

Steven kommer inte ur sitt känslohämmade fängelse, han kan fantisera något om att miss K hyser kärlek för honom o kanske hoppades han att hennes äktenskap skulle vara olyckligt. Det visar sig att så inte är fallet. Han kunde kunnat få ett annat liv...men är ändå nöjd?

Denna bok tog tag i mig, men tragisk. Bristande kommunikation o bristande förmåga att  visa känslor leder till ett inskränkt liv- eller hur?  Tankeställare genom att läsa denna bok: Vad gör vi med våra liv? Detta kort liv- vem ska ta ansvar för vårt liv om inte vi själva? Alltså lev livet , lev framåt men ändå med sina minnen. Minnen som kan lära en hur man kan hantera situationer idag o framöver för en själv. Hur komma till ro med med den man blivit? 

Språket : dagboksform , ledig stil, lätt att läsa. Berättelsen flyter. Men ibl ngt trög då Stevens karaktär av plikt o värdighet blir tröttsam. Språket gör att  att det är lätt att föreställa sig godset , köket osv .

Jag rekommenderar andra att läsa denna bok.

Jag vill gärna andra böcker av  Ishiguro./ Gunilla

Alla är vi butlers…

Själv har jag stannat upp ett flertal gånger under läsningen och tänkt till, tänkt vidare. Den viktigaste sammanfattningen av alla 

”stopp” tror jag är den att jag insåg att vi är många som i yrkeslivet är eller har varit butlers, åt otacksamma ”överheter”. Att håna Stevens för hans pliktkänsla är nog inte helt korrekt. Lika lite som han sade ifrån, lika lite säger högt uppsatta chefer i dag ifrån till styrelseordföranden med fler. Buga och bocka, hur dumma vissa förändringar än är…

Förvånad konstaterade jag att miss Kenton och mr Stevens faktiskt var feminister, när de gemensamt beklagade sig över tjänsteflickan Lisa, som lämnade huset för att gifta sig med en betjänt. De ansåg att hon kastade bort sitt liv, gjorde ett stort misstag, när hon kunde ha avancerat och själv blivit husfru på något stort gods. Such a waste, suckade de! 

Jag hade funderat på 4,5, men tänkt att den är värd 5 egentligen, och när Margareta tog till med 5, jag då vågade jag också!

Ja, jag erkänner att jag är imponerad av Ishiguros förmåga att framställa alla dessa människors känslor och leverne, i dåtid och nutid . (Här inkluderar jag också ungdomarna i boken Never let me go, som gick som radioföljetong nyligen. Skrämmande aktuell i våra dagar). Författaren är trots allt uppvuxen i en japansk familj, med japanska traditioner, även om han snabbt lärde sig engelsmännens seder och bruk via klasskamrater i medelklassförorten Guildford i Surrey, fem mil söder om London. Fadern var forskare och oceanograf och skulle enligt planerna ha återvänt till Japan efter ett år. Så blev det inte

Kazuo föddes 1954 i Nagasaki i Japan, kom till England 1960, blev inte den rockstjärna han tänkt, utan satsade på litteraturen och tackar sina lärare och kurskamrater på universitetet för att de målmedvetet uppmuntrade honom. Några månader under1979-1980 var avgörande för hans framtida bana som författare.

LÄS HANS NOBELFÖRELÄSNING! Både DN och SvD har haft den och 

den är så intressant. Hans liv såväl som hans skrivande belyses. Mot slutet  uppmanar han oss att

”vidga vår gemensamma litterära värld så att den kan inkludera många fler röster bakom den trygga zon där eliten av våra världskulturer dominerar. Vi måste leta mer energiskt för att upptäcka ädelstenarna i det som i dag ännu är okända litterära kulturer, oavsett om författarna bor i avlägsna länder eller inom våra egna samhällen…” ”Gott författarskap och god läsning kommer att rasera murar” skriver han bland mycket annat klokt.

Karin

Nästa möte den 27 februari hos Margareta!

Då ska Kallifatides: Ännu ett liv ventileras och bedömas. 

Till 27 mars läser vi Amos Oz: Judas Mötesplatsen ej bestämd