Vi sågs hemma hos mig för att prata om Tove Janssons Sommarboken.
Vi har ju tidigare läst en biografi om henne men jag nämnde kort att hon var
född 1914 och dog 2001. Tove växte upp i ett konstnärshem där i synnerhet
mamman som var illustratör var mycket viktig för henne under hela sitt liv och
hon anses ha stått modell för Muminmamman i böcker och serier.
Sofia Jansson, som var med i boken, är brorsdotter till Tove. Toves pappa Lars
fortsatte teckna serierna om Mumin när Tove behövde mer tid för sitt
bokförfattande och sin bildkonst. Idag leder Sofia företaget Moomin
caracters.
Sommarboken består av en samling ganska fristående berättelser som
utspelar sig under en sommar i Helsingfors skärgård. Berättelserna handlar i
mycket om Sofia och hennes farmor. Sofias pappa skymtar ibland men arbetar mest
utom i en av berättelserna där han tar båten för att handla och där det blåser
upp till storm under hemfärden.
Flera av de teman som finns i boken återfinns i andra av Toves
berättelser. Havet är viktigt och alltid närvarande. Berättelsen om den blyga
flickan som kommer på besök påminner om titelberättelsen i en annan bok, Det
osynliga barnet. Att våga något kan vara ett sätt att helt och fullt bli
människa. Berättelsen om Sofias kärlek till den ointresserade katten liknar en
annan berättelse i Det osynliga barnet , den sista draken. Mumintrollet hittar
en drake som tycker mycket mer om hans vän Snusmumriken än honom.
Alla verkade tycka om boken som ju är en modern klassiker. Betyget
blev 4,4.
Till nästa gång läser vi Morgonstjärnan av Karl Ove Knausgård.
Till i november läser vi Madonnan vid Nilen. Susanne hämtar läskasse åt oss via biblioteket.
