Där kräftorna sjunger, Delia Owens, 24 november 2020 - Margareta Tillman

 

_{Delia Owens, Där kräftorna sjunger}

_{Delia Owens, född 1949}

_{Växte upp på landet i Georgia  och uppmuntrades av sin mamma att utforska de stora ekskogarna och}
gå ”ända dit ut där kräftorna sjunger”.

_{Hon studerade biologi i University of Georgia, där hon träffade sin blivande man Mark Owens.}
Doktorerade i ”Animal behavior” vid universitet University och California, Davis.

_{Hon och maken Mark flyttade 1974 till Afrika och arbetade i Kalahari, Botswana. Tidigt 1990-tal flyttade de till Zambia.} I Zambia skedde ett mord på en tjuvjägare och Mark och styvsonen blev anklagade för mordet av några vittnen.

_{Mark Owens ska ha hjälpt till att dölja mordet genom att gömma tjuvjägarens kropp (som aldrig hittats) och att det var han som i sin iver att rädda utrotningshotade elefanter och andra vilda djur kramade avtryckaren.}

_{En händelse som troligen har inspirerat till mordhistorien i boken.}

_{Where the Crewdads Sing, är Delias första roman hon har tidigare skrivit några självbiografier om sitt liv i Afrika.}

_{Delia och Mark är nu skilda och Delia bor i Utah.}

 _{Där kräftorna sjunger, Where the crawdads sing}

Delia säger själv om boken:
Jag valde den kustnära våtmarken eftersom jag kände till den litegrann och var välbekant med andra träsk- och våtmarker i sydstaterna. Som flicka brukade jag paddla kanot och campa med min mamma i bland annat Okefenokee-träsket.
Andra viktiga anledningar till att jag valde just North Carolinas våtmarker är att väldigt lite är skrivet om de människor som har befolkat dessa otämjda deltan och flodmynningar genom historien, under drygt fyra hundra år. Dessa råbarkade själar var en salig blandning av sjömän som gjort myteri, strandsatta människor, gäldenärer och folk på flykt samt slavar som rymt eller frigivits. De brydde sig inte om några lagar, vare sig det var brittiska, provinsiella eller amerikanska som gällde. De levde av landet och käbblade som flodråttor om sina utstakade jordlotter. Kya föddes på 1940-talet och representerar antagligen en av de sista riktiga träskmänniskorna som under flera generationer levt i sitt eget land bestående av land och vatten.
En annan anledning till att jag valde den här våtmarken är att det är fullt möjligt att överleva här på egen hand, som Kya lyckas göra, trots att det är en vildmark. Det finns gott om mat att få tag i, som hon visar så väl, klimatet är behagligt och det kryllar av gömställen. Och vänner som Jumpin´ och Mabel finns inte alltför långt bort.

_{Vad vi tyckte om boken}

Vi hade väldigt olika syn på boken. Alla var dock överens om att den var lätt att läsa och att den hade ett bra driv och att slutet var bra.
Några röster:
Den vara som en saga med en Pippi Långstrumpflicka som klarar sig själv.
För enkel med bara onda och goda.
Hur kan en så liten flicka överleva själv i våtmarken? Det gjorde att boken kändes alltför otrolig.
Mycket läsvärd och spännande bok som var härlig att läsa.
En riktig slukarbok.
Vi tyckte alla att boken kan rekommenderas till andra.

B_etyg

Anna-Christina 3,5, Susanne 4, Karin 4, Gunilla 3,5, Ami 4, Agneta 3,5, Margareta 4, Christina 2,5
Medelvärde 3,6 

_{Att läsa till nästa år}

Till i januari läser vi Haren med bärnstensögon av Edmund De Waal.
Till i februari läser vi Hägring 38 av Kjell Westö

Lomjansguten, Lars Andersson, 27 oktober 2020 - Karin Lorenz

 LARS ANDERSSON  –  VÄLKÄND VÄRMLANDSFÖRFATTARE

Lars Andersson föddes 1954 i Karlskoga, där han också växte upp. Redan 1974 kom hans första bok, Brandlyra. Två år senare tog han en med kand, med sikte på psykiatri. Medicinstudierna fullföljdes dock inte. 1979 slog han igenom med romanen Snöljus och han är sedan 1980 författare på heltid. Över trettio böcker har det blivit och dessutom har han översatt norska böcker till svenska.
Efter 25 år på Norstedts förlag bytte han 2002 till Bonniers, utan att det låg någon schism bakom.

Prosa, romaner, noveller, essäer har Lars Andersson skrivit, till mångas överraskning också en kriminalroman som kom för ngt år sedan.

Som religiös socialist betecknar han sig själv, med ett mycket stort musikintresse och spelar gitarr, piano och bas.


Han har medarbetat i Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen och Folket i Bild/Kulturfront. 1994-1994 var han kulturchef på Göteborgs-Tidningen.

I våras fick han Doblougska priset 2020 ”för understödjande av svensk och norsk skönlitteratur samt litteraturhistorisk forskning”. Priset delas ut av Svenska Akademien och summan är på 200 000 kr. Lars Andersson har fått mängder med utmärkelser. Aftonbladets litteraturpris, Svenska Dagbladets litteraturpris, Mårbackapriset,  Esseltes litteraturpris, Gun och Olof Engqvists stipendium, Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris, Göteborgspostens litteraturpris, Sveriges Radios romanpris, Axel Hirschs pris av Svenska Akademien, Samfundet De Nios stora pris, Årets Värmlandsförfattare, Ivar Lo Johanssons personliga pris, Övralidspriset ("en stor berättare och poet på prosa, hemma i världen och i Värmland”), priset till Per Lagerkvists minne.

Om boken Lomjansguten

Lomjansguten, huvudpersonen i Lars Anderssons bitvis drömspelsartade kortroman, var en spelmansvirtuos från Värmlands finnskog i mitten av 1800-talet. Sin omgivnings oduglig och en lång rad spelmäns läromästare. Ole Bulls elev i nationalromantikens Kristiania, en konung och en drömmare, nu på hemväg efter sju svåra år i rallar-och flottarlag och som restaurangmusiker i träbaronernas nya tid. Någonstans här på skogen högg han som barn in sitt ansikte i en trädstam…

 (Texten skriven av Albert Bonniers förlag, direktknyckt från deras pressrelease)

Några omdömen från oss i bokcirkeln!
Jag tyckte om Lojmansguten ; en poetisk skildring av en självförbrännande människa.  

Första gången jag läser Lars Andersson, o det var positiv läsupplevelse. Språket vackert med målande naturskildringar, mystik. Lättläst om en rastlös konstnärssjäl. Men boken tog inte riktigt tag i mig- vet inte varför. 

Det hade ju gått flera år sedan jag själv läste Lomjansguten. Minns i alla fall att jag var förtjust i den och kände plötsligt hans litterära släktskap med Selma Lagerlöf. 

 

Och så till poängen.

Ami       2

Agneta  2,5

Anna Christina  1,5

Margareta 1

Susanne 2, 5

Christina 4

Gunilla 3,3

Karin 4

Skrivet av Karin Lorenz

 

Jackie, Anne Swärd, 29 september 2020 - Ami Lindgren

 

Jackie, skriven av Anne Lotta Swärd

Anne Lotta Swärd är född den 16 februari 1969 (52 år) i Perstorp.

 Svensk författare och kulturskribent Studerat vid Konstfack. Varit Konstpedagog och illustratör. Ny ledamot i Svenska Akademin sedan 28 mars 2019, stol nr 13.

Publicerade tidigt poesi, noveller i antologier och litteraturtidskrifter  som Södra Magasinet och Katten.

Debuterade som 15-åring med ungdomsboken ”Villa Humlesurr” samt några ytterligare barnböcker. Efter studier i socialantropologi och konst gav hon ut 2003 sin första roman ”Polarsommar”.  För denna boken blev hon Augustnominerad. Handlade om familj i kris? Denna bok har fått flera priser och har översatts till flera språk. 2006 kom ”Kvicksand”, samhällskritisk roman. Boken belönades med VI:s litteraturpris och det nyinstiftade Mare Kandre-priset. Kvicksand är mystisk, skrämmande och underhållande.

2016 fick hon Helgapriset i Hjalmar Söderbergs anda. Fått Ystad Allehandas kulturpris.

Hennes böcker är översatta till ett 20-tal språk, bland annat till engelska, franska, spanska, italienska, ryska och persiska.

 Bosatt i Fyledalen utanför Ystad. Bor på en nyrenoverad bondgård. På fälten utanför glider Kronhjortarförbi. Grannarna på avstånd är lantbrukare, konstnärer och grevar. Vill inte tillbaka till Stockholm. Här nere kan man leva även om inkomsten går upp och ner. Det är att skriva hon vill göra.

Gett ut fyra romaner med växande framgång. Polarsommar, Kvicksand, Till sista andetaget och Vera. Håller sig med nöd och näppe inom realismens ramar.Bildspråket fantastiskt och intrigerna vagt oroväckande. Huvudpersonerna är ofta en ung flicka på gränsen till barn, allvarlig, omgiven av stora familjer och krångliga relationer. Senast kom Jackie som hennes femte roman.

 Hon är född på den skånska landsbygden, sju minuters bilväg från Arthur Lundkvists Oderljunga. Familjen flyttade till Klippan. Bruksort med bangård, fyra fabriker-slitna utkantsmiljöer som ofta återkommer i hennes romaner.

Hon känner som att hon har två liv- ett i det skrivna och ett i den vanliga världen.

Uppväxt i obevakad frihet. Lade sig på järnvägsspåret för att höra dunket i skenorna när tåget närmade sig, bodde i ruffiga kvarter i storstäder, köra fort på grusvägar, släckte billyktorna när hon körde i mörker. Stegrad livskänsla, dra i sig luktsalt.

Skriver intuitivt. Sitter inte och värker ut orden. Skriver för att inte trilla ner i mörker. Arbete är svar på allt, det är hennes räddning.

Författarskapet är ett utforskande av hennes eget inre landskap. Skriver om sådant hon fruktar: Trasiga kärleksrelationer, misslyckat föräldraskap och ojämn maktbalans.

Älskar alla barn. Mellan bok tre och fyra lämnade hennes man henne utan förklaring, 25-årig relation. Anne Swärd har två barn. Har nu en ny kärlek, Henrik Tiselius, även han skribent.

Skrivet av Ami Lindgren

Jag vill sätta världen i rörelse, Anna-Karin Svärd , 25 augusti 2020 - Gunilla Wadsten

 

Om Selma Lagerlöf av Anna-Karin Svärd      

                                                            

Digitalt möte pga coronapandemin. 

Via Susannes försorg kunde vi genomföra mötet vi Zoom-stort tack för det.

Närvarande: Ami, Agneta, Anna-Christina, Karin, Margareta, Susanne, Gunilla 

Under sommaren läst den tjocka boken, biografin över  Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm. Biografin har undertiteln  ” Jag vill sätta världen i rörelse”, som var ett av Selma Lagerlöfs återkommande uttryck i samband med sitt skrivande.

Författaren Anna-Karin Palm är född 1961 i Stockholm.  Hon har en syster och en halvbror. Hon gick i Waldorfsskola , där man enligt Anna-Karin, ”badas” i sagor ,sägner och legender. Anna-Karin började skriva som 5-åring.

 Förutom författare är hon förlagsdirektör och kulturjournalist. Hon bor i Stockholm och i föräldrahemmet i Hälsingland tillsammans med sin man och dottern, Selma.  Anna-Karin har rest mycket , bl a i Grekland och Mellanöstern och vistats längre tider utomlands. Hon har bott i London och i en liten fiskeby i Normandie.

Utbildning:  Vid Stockholms universitet läst litteraturvetenskap, filosofi, engelska. Påbörjade forskarutbildning i litteraturvetenskap , men avbröts pga författarskapet .

Anna-Karin skriver noveller , romaner och barnböcker. Debut med boken Faunen 1991. Genombrott 1997 med boken ” Målarens döttrar”. Denna bok är en berättelse om kvinnlig identitet och konstnärlig frihet. För Anna-Karin är bilder, sagor, musik, landskap viktiga inspirationskällor.

Romaner: 4 stycken- Förutom de två ovanstående Herrgården 2005 och Snöängeln 2011. Herrgården handlar om personer på flykt. Snöängeln rör sig mellan livet i en liten fransk by på 2000-talet och vintern 1985-86 i Stockholm.  Realism och sagor kombineras. Texterna i romanerna präglas av starka kvinnor med ett intresse för människans inre.

Böckerna är översatta till tyska, nederländska, franska, norska, spanska, polska, isländska.

Barnböcker : 9 st.  hittills

Noveller: 9 st , hittills, från 90-talet till 2016

2019 Biografi över Selma Lagerlöf

Priser                                                                                                                                                                                  1993 Albert Bonniers stipendiefond                                                                                                                                 1998 Samfundet De Nios särskilda pris                                                                                                                 2015 Samfundet De Nios Vinterpris                                                                                                                                 2019 Samfundet De Nios /Lotten von Kraemers pris                                                                                            2019 Albert Bonniers stipendium -100 årsminne                                                                                             2019 Nominerad till Stora Fackbokspriset                                                                                                         2020 Nominerad till DN: s kulturpris                                                                                                                     2020 Selma Lagerlöfs Litteraturpris

Anna-Karin Palms syn på Selma Lagerlöf som författare                                                                                   Anna-Karin har tidigt känt sig hemma i S Lagerlöfs böcker. Hon menar att Selma  inte bara är en sagotant.  Anna-Karins mamma kom från en ganska bullrig, stor släkt från Hälsingland, där det berättades historier, dansades.

Anna-Karin överraskades av Selmas humor. Som författare är Selma ett slags gudmor för alla skrivande kvinnor. Selma tillhörde en pionjärgeneration kvinnor, som banade väg för alla som kom efter. Hon talar till nya generationer-  ”sätter världen i rörelse”.

Anna –Karin menar att Selma var mycket målmedveten, med ett enastående självförtroende och övertygad om att hon skulle bli Sveriges främsta författare. Selma hade en stark drivkraft och satte skrivandet i centrum. Selma för in fantasi, romantik och en närvarande berättare i motsats till realismen under 1880-talet. Selma var en tänkande , frihetstörstande och modern kvinna, som stred för kvinnors rättigheter ock plats i de manliga etablissemangen.  Hon var en andlig sökare och trodde på reinkarnation, men ville förena detta med ett kritiskt , vetenskapligt synsätt.

Kärlek-/vänskapsrelationer:  Vi läsare får ta del av korrespondensen mellan Selma och hennes kvinnliga vänner.  På den tiden kunde kvinnor ha djupa vänskapsrelationer och vara intima ,bo ihop, ta fosterbarn,  och det fanns en syn att kvinnor inte kan ha någon sexualitet om den ej väckts av en man. Huruvida Selma och kvinnorna hade sexuella relationer spekulerar eller fördjupar sig inte Anna-Karin i.

Selma uppskattades av etablissemanget och vanliga läsare.  Som Selma sa: ” Jag  vill skriva för präster, arbetande folket och gamla tanter”.

Författaren Kristina Sandberg , som fick Selma Lagerlöfs litteraturpris 2019, anser att Anna-Karin Palm ger ett fördjupat perspektiv kring Selmas skrivande. Läsaren får en ökad förståelse för Selmas tankevärld och Selmas förmåga att få berättelsen i rörelse. Dessutom inse hur  Selma lyssnade till sin text, associerade, och  i dialog med texten få den att växa fram.

Våra synpunkter                                                                                                                                                             Boken ganska tung att läsa/ lyssna på  bitvis, ibland tråkig. Alla hade inte  läst ut boken.  Däremellan mycket intressant och texten flöt på. En del återkommande stycken kunde tagits bort.  Några av oss tyckte boken till en del var likt en avhandling. Dock enades vi om att det var intressant att få läsa boken.  Intressant att få ta del av dåtidens händelser i samhället, både nationellt och lokalt. Det var också kvinnohistoria , med dåvarande diskussion om rättigheter, rösträtt( det som är historia idag)  Ett par av oss tyckte inte om Anna-Karin Palms skrivsätt: ”hon tycker till, lägger till , sådant som ger intryck av fantiserande”.  En av oss ansåg att det kanske varit lika intressant att läsa Selmas egna brev, dokument etc. Andra tyckte det var mycket givande att läsa detta verk som omfattar Selmas skrivande från början till slut. Vi fascinerades av hennes drivkraft och att sätta skrivandet i centrum för sitt liv. Intressant att ta del av Selmas  skrivprocess, hur skrivandet genomfördes. ( Säkert fler synpunkter, men detta är det jag just nu kommer ihåg)

Hur många av oss rekommenderar boken? Karin och Gunilla. Vad sa ni övriga?

Betyg: Relevant kommentar från Anna Christina ” kan man egentligen sätta betyg på en biografi” ?  Ami 3, Agneta 3, Anna Christina 3, Susanne 3, Margareta 4, Karin 4,    Gunilla 4

Nästa gång

29/9  Ev digitalt möte. Susanne kollar med Folkuniversitetet om det finns en lokal där vi kan  träffas och samtidigt hålla avstånd.

Bok till 29 sept  : Jackie  av Anna Svärd

 Oktober : Där kräftorna sjunger  Delia Owens

November:  inkommet förslag från Anna Christina:  Haren med bärnstensögon  Edmund de Waal

Testamente Nina Wähä 26 maj 2020

 

Nina Wähä

 

Nina Wähä är född den 21 mars 1979 i Stockholm och är en svensk författare, skådespelare och sångare.

 

Nina Wähä är född och uppvuxen i en stor familj i Stockholm. Hennes far invandrade från Bulgarien på 1960-talet och modern härstammar från finska Tornedalen. Hon tillbringade sommarloven hos mormodern tillsammans med många kusiner på landet i Tornedalen och lärde sig såväl finska som meänkieli. Hon har gått en tvåårig utbildning i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Hon har arbetat som restaurangchef och med catering. Nina Wähä är sångerska i indiepopbandet Lacrosse och hon har haft filmroller.

 

Nina Wähä spelade 2004 en av huvudrollerna i Daniel Espinosas långfilm Babylonsjukan. Hon hade även en mindre roll i Henry Meyers Fyra veckor, 2005.

 

Författarskap

 

Nina Wähä debuterade som författare med romanen S som i syster, 2007. Syskonskapet mellan två systrar splittrades vid föräldrarnas separation då Paola stannade hos modern och Isabel, romanens berättarjag, levde med sin far. Det innebar att Isabel flyttade runt med fadern som inledde relationer med många kvinnor och slutligen omkom i en brand då Isabel räddades. Systrarnas vuxenrelation präglades av den dysfunktionella familjesituationen och deras uppväxtvillkor.

 

Allt handlar inte om dig, 2008, är en novellsamling skriven på uppdrag av Göteborgs filmfestival. Varje novell handlar om en historisk person.

 

I Titta inte bakåt, 2010, blev en yngre kvinna, Sabina, bekant med en äldre man. I hans bostad hittade hon brev som tillsammans utgjorde ett manuskript. Det skildrade hur en man tillsammans med två kamrater på 1960-talet lämnade det kommunistiska Bulgarien i syfte att komma till USA, men de hamnade i studentupprorens Rom där det uppstod olika förvecklingar. Genom Sabina kom de tre vännerna att sammanstråla igen.

 

Testamente, 2019, utspelar sig i finska Tornedalen och skildrar en stor familj bestående av en despotisk och känslokall far, en undergiven mor och tolv syskon. Annie som var näst äldst i den stora syskonskaran besökte föräldrahemmet under en julhelg. En olycka inträffade vilket föranledde Annie att försöka förmå modern att lämna den förtryckande fadern. Därefter följer en myllrande berättelse där alla personerna kom till tals och fick beskriva familjehistorien på sitt eget sätt. Författaren sade i en intervju att hon ursprungligen skrev boken som en samling noveller. Ett mord hade begåtts vilket också ger ett deckarperspektiv på handlingen.

 

Samtliga böcker har fått positivt mottagande av kritiker och läsare. Nina Wähä har med romanen Testamente nominerats till 2019 års Augustpris. Nina Wähä har bland annat mottagit Sveriges Radios romanpris 2020 för romanen Testamente.

 

Susanne Widlund

Mr Potter Jamaica Kincaid 31 mars 2020

Jamaica Kincaid föddes 1949 som Elaine Potter Richardson och växte upp med sin mamma och styvfar under fattiga förhållanden. Hennes mamma lärde henne läsa redan i treårsåldern. Uppväxten och skolgången präglades av att Antigua då fortfarande var en brittisk koloni, vilket hon också kritiskt beskrivit i många av sina böcker. Som sextonåring skickas hon av sin mamma till New York för att jobba som au pair. Tio år senare är hon fast anställd skribent på The New Yorker, och ytterligare tio år senare är hon hyllad författare världen över. Namnet Jamaica Kincaid tog hon för att hon inte ville att modern skulle få reda på att hon skrev om henne. Namnet skulle ge associationer till både Skottland och Karibien.

Hon bor nu i North Bennington i Vermont och har ett stort intresse i att odla, något dom också märks i hennes författarskap. Debuten På flodens botten gavs ut 1983, och sedan dess har hon givit ut över tio böcker i olika genrer. En central bok i hennes författarskap är Lucy. Den handlar också om en ung flicka som växer upp på en karibisk ö, hennes relation till familjen och hur hon så småningom flyttar till New York för arbete som au pair i en stor familj. De  självbiografiska inslagen är uppenbara. 

Mr Potter är en roman om Kincaids biologiska far, den ständigt frånvarande fadern. Han är en helt vanlig man, som kör taxi på Antigua. Han kan varken läsa eller skriva. Genom förhållanden med en mängd kvinnor blir han far till elva döttrar. Boken kom ut redan 2003 men blev först 2019 översatt till svenska.

Här kommer synpunkter från deltagarna:
Berättelsen var poetisk med ett annorlunda sätt att skriva med långa meningar som ofta började på Och. Allt hängde ändå ihop och boken var lätt att läsa trots de långa meningarna. 

Jag har aldrig varit så irriterad över en bok, kommer inte att rekommendera den och betyget blir...en simpel 1:a

Jag tänkte att ju mer jag läste desto finare blev boken. Kärleksfull. Man tycker mer och mer om det sätt på vilket hon skriver.

Först tänkte jag att detta är en tunn bok - den går raskt att ta sig igenom. Så läste jag några sidor och märkte att här får man stanna upp - hela tiden. Upprepningarna var till en början irriterande men blev så småningom en del av upplevelsen. Så det blev långsam läsning med många omtagningar. Språket är vackert, koncentrerat och fullt av hårda liknelser.

Jag hade inte alls svårt för alla upprepningar utan tycker att boken därigenom närmade sig en dikt. Jag tycker att jag riktigt kunde känna hettan i miljön. Jag kunde också känna Mr Potters underläge i förhållande till alla människor i omgivningen och inte minst till dottern som berättade. 

Jag skulle inte rekommendera boken till någon!

Jag hade nog lagt boken åt sidan om det inte vore för bokcirkeln.

Väldigt tjatigt med alla upprepningar. Nåt slags självömkande ton som stör. Förstår inte författarens storhet, försökt men givit upp med en tidigare bok som jag inte minns titeln på. 

Sammanfattningsvis

4p. Ami, Margareta, Susanne, Anna Christina

2p Gunilla

1p Karin, Agneta, Christina

Snittpoäng 2,5p

/

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, 25 februari 2020

Karin Smirnoff, finlandssvensk författare, född 1880 i Stockholm, död 1973, dotter till August Strindberg och Siri von Essen. Det är det första som kan dyka upp på nätet, när man söker på detta författarnamn.

Vår tids Karin Smirnoff föddes 24 september 1964 i Umeå. Namnet Smirnoff kommer från en fransman med ryskt ursprung, som hon varit gift med. Förutom i Paris har hon också bott i några  Stockholmsförorter. Nu är bostadsorten Piteå, där hon lever med man och barn.

En driftig kvinna som  bland annat arbetat inom hemtjänst, drivit gatukök i Hammenhög ett par år i början av 2000-talet, därpå varit journalist i nio år fram till 2012.  Från 2013 har hon varit företagare och drivit Componenta Wood i Umeå, ett trävaruföretag! Nu ska hon ha sålt det för att ägna sig mer åt skrivande. Redan på 1990-talet gick hon en skrivarkurs på Umeå universitet och på senare tid har hon tränat skrivande på den tvååriga Författarskolan i Lund, en utbildning som varit avgörande för författarskapet. Hennes debutbok blev genast nominerad till Augustpriset, något som slog ned som en bomb bland alla välkända författare som hade hoppats på sin tur. Boken utsågs också till ”Bästa roman 2018” av Bokhandelsmedhjälpareföreningen.

Romanen ”Jag for ner till bror” utspelar sig i norrländsk glesbygd, i en by så långt från neonljus som det går att komma. Det är mörkt, kallt och öde på många vis. Människorna är ofta präglade av schablonbilden av norrlänningar, tysta, ordkarga, starkt präglade av dialekten. Flera lever under påvra förhållanden. Huvudpersonen Jana Kippo åker hem till sin tvillingbror, som bor kvar i föräldrahemmet. Hon hinner dock inte ända fram, innan hon i snöyra möter en okänd man, följer med honom hem och inleder ett förhållande. Jana bestämmer sig för att stanna kvar hos den alkoholiserade brodern, tar plats inom hemtjänsten och möter där många som hon minns från uppväxten.

De många gånger otroliga händelserna i romanen säger hon sig ha plockat från saker hon hört på bygden, sett och upplevt. Berättelserna lär finnas inom henne.  Hon tror att skrivande handlar om att klara av skriva om smärtpunkter, utan smärtpunkter tror hon inte att det blir en berättelse. Det som  berör henne, tror hon berör andra också. 

Kan hon själv jaga, stycka, klara av alla uppgifter som Jana gör?  Onödigt detaljrik styckningsbeskrivning ansåg flera av oss. Möjligen är författaren kunnig i styckningskonsten, hon verkar klara många områden i sitt yrkesliv. 

Gunilla reagerade över att många händelser verkar höra 1800-talet till, åtminstone långt från nutid. Margareta irriterades av att landsbygden beskrivs så negativt samt att nästan inga människor verkar vara normala. Grovt våld, flera religiösa inspel, isolering, incest, troligt mord. Någon funderade över  om incesten påverkat Jana, så att hon inte reagerade så starkt på andra svåra saker. Det händer för många dramatiska saker i en enda roman, konstaterade vi. Möjligen har hon burit på alla dessa berättelser  i många år och sedan pressat in dem alla i sin första bok. Just den här boken började hon skriva i mitten av 1990-talet, men den kom först 2018. Christina konstaterade att det faktiskt finns författare som så gått så länge med en berättelse inom sig, att de sedan inte lyckas skriva fler, i varje fall inte med uppföljare som håller måttet. 

Såväl person- som miljöbeskrivningarna är suveräna, allt förstärkt av den dialektala stilen. Inte ens namnen får versaler. Inga ”onödiga” skiljetecken som kan stoppa tempot i språket. Märkligt med tanke på det norrländskt långsamma tempot i andra sammanhang. Svårt i början att komma in i det, konstaterade vi.När man vant sig flyter språket.  Två fortsättningsböcker finns redan, som några redan läst. Kanske blir vi fler som tar oss an dem så småningom.

I Norge är Karin Smirnoff redan utgiven, översättningar till danska, tyska och engelska är på gång. I våras ska hon ha varit på Svenska institutet i Paris, kanske kan en fransk version vara på gång….

Är detta en berättelse som skulle kunna utspela sig i vilken bygd som helst? Det tror författaren. 

Betyg:

Gunilla 3

Christina 3

Susanne 3,5

Ami 4

Margareta 3

Agneta 4

Karin 3,5

———————-

Snittet 3.43

Resten av våren:

Mr Potter av Jamaica Kincaid  diskuteras 31 mars hos Anna Christina 

Klubben av Matilda Gustavsson                     28 april hos agneta

Testamente av Nina wähä                                                      26  maj någonstans ute på stan

Biografin över Selma Lagerlöf av Anna Karin Palm är sommarens bok!

Löparna av Olga Tokarczuk, 29 januari 2020

På årets första bokcirkel diskuterade vi Olga Tokarczuk och hennes bok Löparna, som de flesta av oss läst. Ami hade valt en annan bok av Olga, nämligen ”Daghus och Natthus”.

Olga är från Polen. Hennes föräldrar kom från Ukraina och var vänsterintellektuella med ett rikt litteraturintresse. Olgas litteraturintresse kom förmodligen till stor del därifrån.

Olga har fått Polens främsta litteraturutmärkelse, Nikepriset. Hon har uttalat sig om att Polen måste erkänna slavägande och mord på judar. Detta ledde till att Olga fick ta emot starka reaktioner och kritik.

Löparna är en bok med en samling löst sammanhållna berättelser och betraktelser mer än en roman.

Boken Daghus och Natthus har många likheter med Löparna, just genom att båda består av flera berättelser, som hänger löst ihop.

Löparna handlar mycket om resor och titeln är hämtad från en ortodox sekt, som ansåg att människor måst vara i rörelse för att inte falla offer för synden och ondskan. Olga reste själv omkring mycket i Taiwan, Malaysia och Nya Zeeland under en period när hon mådde psykiskt dåligt.

Agneta har läst boken och letade hela tiden efter den röda tråden, som hon inte hittade.

Betyg 2
Susanne och Gunilla uppskattade boken mycket och framhävde språket och fantasin i boken.
Susanne, betyg 4
Gunilla, betyg 4
Ami hade läst Daghus och Natthus, som liknade Löparna i sitt upplägg.
Karin uppskattade boken och nämnde särskilt att Olga visar på stor kunnighet i olika ämnen.
Betyg 4
Margareta hade inte läst ut boken och tyckte att den var helt ointressant.
Betyg 1
Totalt fick boken betyg 3 av oss som var med.

Boken kan rekommenderas till några noga utvalda.

Nästa möte är den 25 februari hos Karin. Då ska vi ha läst boken ”Jag for ner till bror”

Den 31 mars ses vi hos Anna Christina. Då ska vi ha läst ”Mr Potter” av Jamaica Kincaid.
Till den 28 april ska vi läsa ”Klubben”.
Till den 26 maj ska vi läsa ”Testamente” av Nina Wähä
Som sommarläsning föreslogs en biografi om Selma Lagerlöf ”Jag vill sätta världen i rörelse” av Anna-Karin Palm. Om det blir den eller någon annan bestämmer vi senare under våren.

Margareta

Älskade av Toni Morrisson, 26 november 2019

Älskade av Toni Morrison                                                                                                                                                      

Hon föddes som Chloe Ardelia Wofford  18/2 1931 i Loraine, Ihio och dog 5/8 2019 i New York. Hon var näst äldst i en syskonskara av fyra.  Hon tog namnet Toni vid tolv års ålder, då hon blev katolik. Studerade humaniora ( latin bla) vid Howard University. Disputerade med en  avhandling om Virginia Woolf. Hon gifte sig med Harold Morrison från Jamaica. Födde två barn. Började arbeta som förlagsredaktör på Random House.  Förutom författare var hon verksam på Princeton University som föreläsare. Hennes första roman hette ”De blåaste ögon”. Boken handlar om en flicka som växer upp besatt av idén att livet skulle vara mycket bättre om hon bara hade blå ögon.  Morrisons författarskap handlar om afroamerikaners tillvaro, psykologiskt och socialt, med slaveriets trauma och konsekvenser i bakgrunden.  Romanen ”Älskade” anses av många vara höjdpunkten. 1987 fick hon Pulitzerpriset för boken Älskade som också blev film 1998.  Boken bygger på en verklig händelse med direkt berättarstil. Den beskrivs som en suggestiv , våldsam roman om vad slaveri gör med en människa. Det är en ojämn roman med krånglig berättarstil , transportsträckor.   Ibland poetiska tillbakablickar och drömsekvenser, det förflutna är levande i nuet. Boken bedöms vara överbearbetad och inget bra val som första bok.  1993 fick Toni Morrison Nobelpriset

Vad tyckte vi? Vi var tre som inte läst ut boken inför mötet- vad säger det? Flera av oss tyckte att storyn  stundtals var trög o handlingen hoppade fram o tillbaka i tiden. Det gjorde det svårt att hänga med i handlingen o mindre  intressant. Det komplicerade angreppssättet försvårade läsningen och behållningen. Agneta som hade läst boken två! gånger var dock av annan åsikt. Hon var mkt positiv.  Även i förordet kunde man läsa att boken kunde förstås bättre ju fler ggr man läste den. Rekommendera boken till andra? Nja- den är inte lätt att rek.

Språket ibland poetiskt men stundtals är det långa passager där det går på tomgång.

Bedömning- poäng: Mln 2 till 4 – genomsnittligt betyg blev 3.

Till nästa gång läser vi ”Löparna” av Olga Tokarczuk . Boken därefter blir  ” Vi for ner till bror” av Karin Smirnoff och sedan på förslag är en bok av Jamaica Kincaid

Planering för våren  28/1 träffs vi hos Margareta, 25/2 hos Karin,  31/3 hos Anna-Christina, Återkommer senare till april o maj träffarna.