Där kräftorna sjunger, Delia Owens, 24 november 2020 - Margareta Tillman

 

_{Delia Owens, Där kräftorna sjunger}

_{Delia Owens, född 1949}

_{Växte upp på landet i Georgia  och uppmuntrades av sin mamma att utforska de stora ekskogarna och}
gå ”ända dit ut där kräftorna sjunger”.

_{Hon studerade biologi i University of Georgia, där hon träffade sin blivande man Mark Owens.}
Doktorerade i ”Animal behavior” vid universitet University och California, Davis.

_{Hon och maken Mark flyttade 1974 till Afrika och arbetade i Kalahari, Botswana. Tidigt 1990-tal flyttade de till Zambia.} I Zambia skedde ett mord på en tjuvjägare och Mark och styvsonen blev anklagade för mordet av några vittnen.

_{Mark Owens ska ha hjälpt till att dölja mordet genom att gömma tjuvjägarens kropp (som aldrig hittats) och att det var han som i sin iver att rädda utrotningshotade elefanter och andra vilda djur kramade avtryckaren.}

_{En händelse som troligen har inspirerat till mordhistorien i boken.}

_{Where the Crewdads Sing, är Delias första roman hon har tidigare skrivit några självbiografier om sitt liv i Afrika.}

_{Delia och Mark är nu skilda och Delia bor i Utah.}

 _{Där kräftorna sjunger, Where the crawdads sing}

Delia säger själv om boken:
Jag valde den kustnära våtmarken eftersom jag kände till den litegrann och var välbekant med andra träsk- och våtmarker i sydstaterna. Som flicka brukade jag paddla kanot och campa med min mamma i bland annat Okefenokee-träsket.
Andra viktiga anledningar till att jag valde just North Carolinas våtmarker är att väldigt lite är skrivet om de människor som har befolkat dessa otämjda deltan och flodmynningar genom historien, under drygt fyra hundra år. Dessa råbarkade själar var en salig blandning av sjömän som gjort myteri, strandsatta människor, gäldenärer och folk på flykt samt slavar som rymt eller frigivits. De brydde sig inte om några lagar, vare sig det var brittiska, provinsiella eller amerikanska som gällde. De levde av landet och käbblade som flodråttor om sina utstakade jordlotter. Kya föddes på 1940-talet och representerar antagligen en av de sista riktiga träskmänniskorna som under flera generationer levt i sitt eget land bestående av land och vatten.
En annan anledning till att jag valde den här våtmarken är att det är fullt möjligt att överleva här på egen hand, som Kya lyckas göra, trots att det är en vildmark. Det finns gott om mat att få tag i, som hon visar så väl, klimatet är behagligt och det kryllar av gömställen. Och vänner som Jumpin´ och Mabel finns inte alltför långt bort.

_{Vad vi tyckte om boken}

Vi hade väldigt olika syn på boken. Alla var dock överens om att den var lätt att läsa och att den hade ett bra driv och att slutet var bra.
Några röster:
Den vara som en saga med en Pippi Långstrumpflicka som klarar sig själv.
För enkel med bara onda och goda.
Hur kan en så liten flicka överleva själv i våtmarken? Det gjorde att boken kändes alltför otrolig.
Mycket läsvärd och spännande bok som var härlig att läsa.
En riktig slukarbok.
Vi tyckte alla att boken kan rekommenderas till andra.

B_etyg

Anna-Christina 3,5, Susanne 4, Karin 4, Gunilla 3,5, Ami 4, Agneta 3,5, Margareta 4, Christina 2,5
Medelvärde 3,6 

_{Att läsa till nästa år}

Till i januari läser vi Haren med bärnstensögon av Edmund De Waal.
Till i februari läser vi Hägring 38 av Kjell Westö