Lomjansguten, Lars Andersson, 27 oktober 2020 - Karin Lorenz

 LARS ANDERSSON  –  VÄLKÄND VÄRMLANDSFÖRFATTARE

Lars Andersson föddes 1954 i Karlskoga, där han också växte upp. Redan 1974 kom hans första bok, Brandlyra. Två år senare tog han en med kand, med sikte på psykiatri. Medicinstudierna fullföljdes dock inte. 1979 slog han igenom med romanen Snöljus och han är sedan 1980 författare på heltid. Över trettio böcker har det blivit och dessutom har han översatt norska böcker till svenska.
Efter 25 år på Norstedts förlag bytte han 2002 till Bonniers, utan att det låg någon schism bakom.

Prosa, romaner, noveller, essäer har Lars Andersson skrivit, till mångas överraskning också en kriminalroman som kom för ngt år sedan.

Som religiös socialist betecknar han sig själv, med ett mycket stort musikintresse och spelar gitarr, piano och bas.


Han har medarbetat i Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen och Folket i Bild/Kulturfront. 1994-1994 var han kulturchef på Göteborgs-Tidningen.

I våras fick han Doblougska priset 2020 ”för understödjande av svensk och norsk skönlitteratur samt litteraturhistorisk forskning”. Priset delas ut av Svenska Akademien och summan är på 200 000 kr. Lars Andersson har fått mängder med utmärkelser. Aftonbladets litteraturpris, Svenska Dagbladets litteraturpris, Mårbackapriset,  Esseltes litteraturpris, Gun och Olof Engqvists stipendium, Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris, Göteborgspostens litteraturpris, Sveriges Radios romanpris, Axel Hirschs pris av Svenska Akademien, Samfundet De Nios stora pris, Årets Värmlandsförfattare, Ivar Lo Johanssons personliga pris, Övralidspriset ("en stor berättare och poet på prosa, hemma i världen och i Värmland”), priset till Per Lagerkvists minne.

Om boken Lomjansguten

Lomjansguten, huvudpersonen i Lars Anderssons bitvis drömspelsartade kortroman, var en spelmansvirtuos från Värmlands finnskog i mitten av 1800-talet. Sin omgivnings oduglig och en lång rad spelmäns läromästare. Ole Bulls elev i nationalromantikens Kristiania, en konung och en drömmare, nu på hemväg efter sju svåra år i rallar-och flottarlag och som restaurangmusiker i träbaronernas nya tid. Någonstans här på skogen högg han som barn in sitt ansikte i en trädstam…

 (Texten skriven av Albert Bonniers förlag, direktknyckt från deras pressrelease)

Några omdömen från oss i bokcirkeln!
Jag tyckte om Lojmansguten ; en poetisk skildring av en självförbrännande människa.  

Första gången jag läser Lars Andersson, o det var positiv läsupplevelse. Språket vackert med målande naturskildringar, mystik. Lättläst om en rastlös konstnärssjäl. Men boken tog inte riktigt tag i mig- vet inte varför. 

Det hade ju gått flera år sedan jag själv läste Lomjansguten. Minns i alla fall att jag var förtjust i den och kände plötsligt hans litterära släktskap med Selma Lagerlöf. 

 

Och så till poängen.

Ami       2

Agneta  2,5

Anna Christina  1,5

Margareta 1

Susanne 2, 5

Christina 4

Gunilla 3,3

Karin 4

Skrivet av Karin Lorenz