onsdag 25 november 2020

Där kräftorna sjunger, Delia Owens, 24 november 2020 - Margareta Tillman

 

Delia Owens, Där kräftorna sjunger

Delia Owens, född 1949

Växte upp på landet i Georgia  och uppmuntrades av sin mamma att utforska de stora ekskogarna och
gå ”ända dit ut där kräftorna sjunger”.

Hon studerade biologi i University of Georgia, där hon träffade sin blivande man Mark Owens.
Doktorerade i ”Animal behavior” vid universitet University och California, Davis.

Hon och maken Mark flyttade 1974 till Afrika och arbetade i Kalahari, Botswana. Tidigt 1990-tal flyttade de till Zambia. I Zambia skedde ett mord på en tjuvjägare och Mark och styvsonen blev anklagade för mordet av några vittnen.

Mark Owens ska ha hjälpt till att dölja mordet genom att gömma tjuvjägarens kropp (som aldrig hittats) och att det var han som i sin iver att rädda utrotningshotade elefanter och andra vilda djur kramade avtryckaren.

En händelse som troligen har inspirerat till mordhistorien i boken.

Where the Crewdads Sing, är Delias första roman hon har tidigare skrivit några självbiografier om sitt liv i Afrika.

Delia och Mark är nu skilda och Delia bor i Utah.

 Där kräftorna sjunger, Where the crawdads sing

Delia säger själv om boken:
Jag valde den kustnära våtmarken eftersom jag kände till den litegrann och var välbekant med andra träsk- och våtmarker i sydstaterna. Som flicka brukade jag paddla kanot och campa med min mamma i bland annat Okefenokee-träsket.
Andra viktiga anledningar till att jag valde just North Carolinas våtmarker är att väldigt lite är skrivet om de människor som har befolkat dessa otämjda deltan och flodmynningar genom historien, under drygt fyra hundra år. Dessa råbarkade själar var en salig blandning av sjömän som gjort myteri, strandsatta människor, gäldenärer och folk på flykt samt slavar som rymt eller frigivits. De brydde sig inte om några lagar, vare sig det var brittiska, provinsiella eller amerikanska som gällde. De levde av landet och käbblade som flodråttor om sina utstakade jordlotter. Kya föddes på 1940-talet och representerar antagligen en av de sista riktiga träskmänniskorna som under flera generationer levt i sitt eget land bestående av land och vatten.
En annan anledning till att jag valde den här våtmarken är att det är fullt möjligt att överleva här på egen hand, som Kya lyckas göra, trots att det är en vildmark. Det finns gott om mat att få tag i, som hon visar så väl, klimatet är behagligt och det kryllar av gömställen. Och vänner som Jumpin´ och Mabel finns inte alltför långt bort.

Vad vi tyckte om boken

Vi hade väldigt olika syn på boken. Alla var dock överens om att den var lätt att läsa och att den hade ett bra driv och att slutet var bra.
Några röster:
Den vara som en saga med en Pippi Långstrumpflicka som klarar sig själv.
För enkel med bara onda och goda.
Hur kan en så liten flicka överleva själv i våtmarken? Det gjorde att boken kändes alltför otrolig.
Mycket läsvärd och spännande bok som var härlig att läsa.
En riktig slukarbok.
Vi tyckte alla att boken kan rekommenderas till andra.

Betyg

Anna-Christina 3,5, Susanne 4, Karin 4, Gunilla 3,5, Ami 4, Agneta 3,5, Margareta 4, Christina 2,5
Medelvärde 3,6 

Att läsa till nästa år

Till i januari läser vi Haren med bärnstensögon av Edmund De Waal.
Till i februari läser vi Hägring 38 av Kjell Westö

fredag 6 november 2020

Lomjansguten, Lars Andersson, 27 oktober 2020 - Karin Lorenz

 LARS ANDERSSON  –  VÄLKÄND VÄRMLANDSFÖRFATTARE


Lars Andersson föddes 1954 i Karlskoga, där han också växte upp. Redan 1974 kom hans första bok, Brandlyra. Två år senare tog han en med kand, med sikte på psykiatri. Medicinstudierna fullföljdes dock inte. 1979 slog han igenom med romanen Snöljus och han är sedan 1980 författare på heltid. Över trettio böcker har det blivit och dessutom har han översatt norska böcker till svenska.
Efter 25 år på Norstedts förlag bytte han 2002 till Bonniers, utan att det låg någon schism bakom.

Prosa, romaner, noveller, essäer har Lars Andersson skrivit, till mångas överraskning också en kriminalroman som kom för ngt år sedan.

Som religiös socialist betecknar han sig själv, med ett mycket stort musikintresse och spelar gitarr, piano och bas.


Han har medarbetat i Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen och Folket i Bild/Kulturfront. 1994-1994 var han kulturchef på Göteborgs-Tidningen.

I våras fick han Doblougska priset 2020 ”för understödjande av svensk och norsk skönlitteratur samt litteraturhistorisk forskning”. Priset delas ut av Svenska Akademien och summan är på 200 000 kr. Lars Andersson har fått mängder med utmärkelser. Aftonbladets litteraturpris, Svenska Dagbladets litteraturpris, Mårbackapriset,  Esseltes litteraturpris, Gun och Olof Engqvists stipendium, Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris, Göteborgspostens litteraturpris, Sveriges Radios romanpris, Axel Hirschs pris av Svenska Akademien, Samfundet De Nios stora pris, Årets Värmlandsförfattare, Ivar Lo Johanssons personliga pris, Övralidspriset ("en stor berättare och poet på prosa, hemma i världen och i Värmland”), priset till Per Lagerkvists minne.


Om boken Lomjansguten

Lomjansguten, huvudpersonen i Lars Anderssons bitvis drömspelsartade kortroman, var en spelmansvirtuos från Värmlands finnskog i mitten av 1800-talet. Sin omgivnings oduglig och en lång rad spelmäns läromästare. Ole Bulls elev i nationalromantikens Kristiania, en konung och en drömmare, nu på hemväg efter sju svåra år i rallar-och flottarlag och som restaurangmusiker i träbaronernas nya tid. Någonstans här på skogen högg han som barn in sitt ansikte i en trädstam…

 (Texten skriven av Albert Bonniers förlag, direktknyckt från deras pressrelease)


Några omdömen från oss i bokcirkeln!
Jag tyckte om Lojmansguten ; en poetisk skildring av en självförbrännande människa. 
 

Första gången jag läser Lars Andersson, o det var positiv läsupplevelse. Språket vackert med målande naturskildringar, mystik. Lättläst om en rastlös konstnärssjäl. Men boken tog inte riktigt tag i mig- vet inte varför. 

Det hade ju gått flera år sedan jag själv läste Lomjansguten. Minns i alla fall att jag var förtjust i den och kände plötsligt hans litterära släktskap med Selma Lagerlöf. 

 

Och så till poängen.

Ami       2

Agneta  2,5

Anna Christina  1,5

Margareta 1

Susanne 2, 5

Christina 4

Gunilla 3,3

Karin 4


Skrivet av Karin Lorenz