Arv och miljö av Vigdis Hjort, 29 oktober 2019

Boken handlar om en arvstvist, vilket inte så sällan uppstår, särskilt om det finns mycket att dela på. När det blir tvister blottas det som skavt länge i relationer. I denna bok är det mest onämnbara som kommer fram och som alla egentligen vet har hänt. Dock är sanningen så hemsk så att det inte kan uttalas. Boken är så sorglig med vad en tyst händelse, en händelse som några inte tror ha hänt, gör med relationer. Bergljot i boken mår så dåligt att hon väljer att helt bryta med familjen. Dock går det inte att bli fri. Boken är smärtsam att läsa. Försöker dränka det i vin och ältande, samt försöka åka ifrån o umgås med andra. Till slut försöker hon i samband med bouppteckningen läsa upp vad hon upplevt, förbereder sig noga, hennes sanning blottläggs. Ett par av syskonen har hon mer kontakt med andra mindre, så inte blir det bättre efteråt. Det är skuld och skam - särskilt gäller det för mamman. Är Bergljot för känslig? Som barn.

Boken är skriven med ett språk som flyter , lätt att läsa, Det var svårt att sluta läsa den, jag tänkte på den under tiden ... ibland upprepade hon några meningar. Vilket syfte har detta? Förstärker detta tanken, det som finns närvarande ? Det finns också beskrivningar där författaren försöker sig förstå mammans oc syskonens perspektiv.

Författarens syster Helga Hjort har också skrivit en bok, där hon lär beskriva det som hänt Ur sitt perspektiv. Vore intressant att läsa.

Vi hade lite olika åsikter om boken som var intressant. Några av oss tyckte inte alls om boken. Några mycket mer positiva. Vi diskuterade om det hade med egen erfarenhet vid arvskifte att göra. Alla tyckte hon var en självgod och konstig person.

På sju personer hade vi 2 tvåor, 1 trea och 4 fyror. Medelbetyg blev då 3,2.
Boken kan  absolut rekommenderas.

 

Gregorius av Bengt Ohlsson, 1 oktober 2019

Vi som träffades var Ami, Gunilla, Susanne, Anna-Kristina och undertecknad. Margareta hade skickat in sina synpunkter på boken. Boken vi läst till denna gång var Gregorius av Bengt Ohlsson. Gregorius är ju en central person i Hjalmar Söderbergs roman Dr Glas, så det var flera av oss som läst den innan vi gav oss i kast med den aktuella boken. Vi kunde konstatera att vi nog alla läst Dr Glas under gymnasietiden. Både prästen Gregorius och Dr Glas är besatta av Gregorius fru Helga. I boken får vi historien ur Gregorius synvinkel. Denna historia som leder fram till att Gregorius mördas av Dr Glas. Vi fann språket mycket bra, som flöt på bra, även om några av oss tyckte att främst den första delen var tungläst  och inte tyckte att Gregorius tankar om livet berörde oss särskilt mycket. Onekligen en intressant vinkling att läsa den andra partens historia när man visste hur det skulle gå.

För denna bok fick Bengt Ohlsson Augustpriset 2004. Juryns motivering: När Bengt Ohlsson återberättar Hjalmar Söderbergs klassiska Doktor Glas är perspektivet förskjutet och rollerna omfördelade. Pastischen är skickligt genomförd. Titeln Gregorius är helt logisk, den forne skurken står i centrum inte förstorad till hjälte utan levandegjord som människa.

Våra betyg blev: Ami 3, Gunilla 3,5, Susanne 4, Agneta 3, Anna-Kristina 3 och Margareta 3, dvs medelbetyg 3,25.

Kort om författaren: Bengt Ohlsson är född 1963. Debuterade redan 1984 under sitt sista år på gymnasiet med Dö som en man sa jag. Därefter har det blivit ett antal romaner, men även pjäser.

Ända sedan 20 års åldern har han skrivit i DN. Först var han korrekturläsare, sedan rockkritiker och sedan lång tid tillbaka skriver han kröniker i samma tidning. Språket i krönikorna är vardagligt och skiljer sig från språket i hans romaner. Även i Amelia skriver han krönikor.

Han skiljde sig från Helena von Zweigbergk 2018, de har en son tillsammans.

Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint, 3 sept 2019

Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint” av Anna Laestadius Larsson.

 

Den 3e september träffades Agneta, Gunilla, Ami, Anna Christina, Christina och Margareta hemma hos mig, Susanne, och diskuterade boken om Hilma af Klint.

 Författaren Anna Laestadius Larsson är född 1966 och kommer från Linköping. Hon var under 11 år kolumnist på Svenska Dagbladet. Jämställdhet var ett återkommande tema i texterna. Hon hade dessförinnan arbetat som redaktör på Aftonbladet Kvinna och som reporter på både Aftonbladet och Expressen. Anna Laestadius Larsson har även arbetat som redaktör inom tv med program som Vi i femman och Melodifestivalen. 2007 blev hon redaktionschef på Amelia. 2010 lämnade hon posten som redaktionschef och skrev sin första roman, Barnbruden. Därefter har hon skrivit Pottungen och Räfhonan. 2017 utgavs Hilma, en roman om gåtan Hilma af Klint och 2019 gavs Kurtisanen ut. Alla Anna Laestadius Larssons böcker är historiska romaner.

 Vi hade lite delade meningar om språket i boken. Vi var några som inte alls tyckte om språket, bland annat jag själv, utan tyckte att författaren försökte att använda ett lite ålderdomligt språk, men inte lyckades fullt ut. Ett par i gruppen gillade däremot språket. Jag tror att vi alla tyckte att boken var lite rörig och spekulativ. Jag själv kom på mig flera gånger med att vara så okoncentrerad och tänka på annat under läsningen att jag måste läsa om en del sidor. Men, trots bristerna i boken bidrog den till att i allra högsta grad öka intresset för Hilma af Klint!

 

Betyg: Agneta, 2,5, Ami, 3, Margareta, 3,5, Anna Christina, 2,5, Gunilla, 3, Christina, 2 och Susanne 2. Karin har mejlat sitt betyg, 2,5.

Eftersom det dröjt innan jag skrivit denna  sammanfattning, så har vi redan träffats igen, denna gång hos Agneta den 1 oktober. Vi pratade då om Bengt Ohlssons bok Gregorius. Den 29 oktober ska vi träffas hemma hos Gunilla. Tills dess ska vi läsa Vigdis Hjorts bok Arv och miljö. Senare i höst blir det Toni Morrisons Älskade och möjligen något av någon Nobelpristagare som tillkännages på torsdag, den 10 oktober.

 Susanne

Totalskada av Helena von Schweigbergk, maj 2019

Helena von Zweigbergk är och journalist, författare och filmrecensent.  Hon är känd från radioprogrammet Spanarna och SVT´s filmkrönika samt inte minst från TV-programmet På spåret som hon vann 2014 tillsammans med Spanarkollegan Göran Everdahl.

Hon har författat barnböcker, deckare om fängelseprästen Ingrid Carlberg, en reportagebok om prostitution samt ett antal romaner.

Hon fyllde i år 60 år. Har två vuxna söner. Under 20 år var hon gift med författarkollegan Bengt Ohlsson, men de gick skilda vägar 2018.

Vi läste hennes bok Totalskada som kom ut 2018. Den handlar om ett par i kris som utlöstes av en brand orsakad av att Agneta stod och rökte, drömde nyförälskad om sin lärarkollega och glömde några harar på spisen. Huset brinner upp – totalskada. Alla för henne viktiga saker såg upp i rök. Även bilden av henne, hennes man Xavier och deras vuxna barn rämnar. Vem blir vi när allt som var trygghet och hemma inte längre finns?

Helena von Zweigbergk förnekar att det är hennes egen skilsmässobok – men säger hon i efterhand det är klart ………

Vi diskuterad mycket kring bokens innehåll, personerna, deras förhållande till varandra och det som hänt dem och vad det utlöste. Den var lättläst, men de flesta av oss tyckte att den blev lite tjatig. Den går absolut att rekommendera, men inte till alla.

Poängen vi gav: Anna-Christina 4 p, Karin 4 p, Ami 3 p, Gunilla 2,5 p, Christina 3,5 p, Susanne 2,5p och Agneta 3 p. Medelvärde: 3,2

Den svavelgula himlen av Kjell Westö 23 april 2019

Den svavelgula himlen av Kjell Westö
Kjell Westö anses som en av Finlands främsta författare. Han skriver sina böcker på svenska, men behärskar också finska språket. Hans böcker är alla förlagda till Helsingfors, där han är uppväxt och har bott hela sitt vuxna liv.

Den svavelgula himlen är en samtidsroman som beskriver samhällsutvecklingen i Finland under författarens livstid. Boken är skriven i jag-form, men är inte självbiografisk. Kjell använder jag-formen för att hålla ihop de olika hädelserna och personen i boken.

Boken var intressant och lättläst tyckte vi, Agneta, Gunilla, Margareta och Karin.
Den fick höga poäng, Agneta 3,5, Karin, 4, Gunilla 4 och Margareta 4,5, så det blev ett medelvärde på 4 poäng. Klart läsvärd alltså. Ami som inte var med när vi diskuterade boken tyckte också att den var lättläst och gav den 3 poäng.

Nästa gång ses vi hos Agneta och ska läsa Totalskada av Helena von Zweigbergk.
till dess. Fundera på en bok som vi ska läsa över sommaren.

margareta

Ormen i Essex av Sarah Perry, den 2 februari 2019

Susanne, Ami, Agneta, Margareta, Christina samlades hos mig för att diskutera boken  ” Ormen i Essex ” av Sarah Perry.                                                                          Författaren Sarah Perry föddes 1979 i staden Chelmsford i Essex, som ligger i sydöstra England,nordost om London. Växte upp med 4 systrar i en mycket religiös familj. Familjen tillhörde Baptistkyrkan. I hemmet fanns ingen TV, ingen popmusik etc. Familjen ägnade sig åt klassisk musik, poesi, kyrkorelaterad äldre litteratur, såsom Dickens och Brontë.

Sarah Perry bor nu i Norwich. Hon har studerat vid Royal  Holloway University, är filosofie doktor i ”creative writing”.  Sarah är intresserad av historia, natur och vetenskap, fixerad vid ondska och godhet. Hon är författare och litteraturkritiker i The Guardian och The Financial Times.

Debutroman ” After me comes the Flood”. Nominerades till First Book Award och The Folio Prize. 2018 invaldes hon I The Royal Society of Literature.

Boken Ormen I Essex utkom 2016. Ormen är symbolbärare , ormen står för myten och vad den kan göra med oss människor. Miljön i Essex beskrivs i form av ljud och lukter-” Essex luktar inte gott- de som kommer från Essex är lite dummare” – sägs det. Sarah Perry skrev boken för att utmana bilden av 1800-talets kvinnor. Kvinnorna ej så inskränkta som vi tror, det är våra egna fördomar. Hon skriver om vänskap, starka kvinnor, kärlek , religion och vidskepelse.  1800-talets syn på vänskap var att den kunde vara lika med intima känslor, som dagens romantiska kärleksrelationer.

Vår bedömning: Miljöbeskrivningar var fina och detaljerade så man kunde känna doften. Christina läste några meningar som var ett ex på detta.  Den kvinnliga huvudpersonen var intressant att följa, hennes liv att vara änka och oberoende. Hon fick en frihet från äktenskapet. Hon betraktades  som något egensinnig av omgivningen och beundrades  på ett sätt att våga vara annorlunda. Kärleksrelationen och vänskapen med Will fanns och hölls på avstånd. Några av oss tyckte att, enligt vårt sätt idag att betrakta detta: ”varför kunde de inte få leva tillsammans”.  Jag tyckte den bitvis inte fångade mitt intresse. Susanne tyckte om boken och menade att det var en fördel att läsa den koncentrerat under kort tid. Då kunde man leva sig in i bokens lite långsamma rytm.

Rekommendation: Vi kanske inte rekommenderar den till alla rakt av, men till några som vi tror skulle uppskatta den.

Poäng:  3,5 i genomsnitt.

Till nästa gång läser vi ” Blandat blod ” av Katarina Mazetti. Till gången därpå i apri  ”Svavelgula himlen” av Kjell Westö