Arv och miljö av Vigdis Hjort, 29 oktober 2019

Boken handlar om en arvstvist, vilket inte så sällan uppstår, särskilt om det finns mycket att dela på. När det blir tvister blottas det som skavt länge i relationer. I denna bok är det mest onämnbara som kommer fram och som alla egentligen vet har hänt. Dock är sanningen så hemsk så att det inte kan uttalas. Boken är så sorglig med vad en tyst händelse, en händelse som några inte tror ha hänt, gör med relationer. Bergljot i boken mår så dåligt att hon väljer att helt bryta med familjen. Dock går det inte att bli fri. Boken är smärtsam att läsa. Försöker dränka det i vin och ältande, samt försöka åka ifrån o umgås med andra. Till slut försöker hon i samband med bouppteckningen läsa upp vad hon upplevt, förbereder sig noga, hennes sanning blottläggs. Ett par av syskonen har hon mer kontakt med andra mindre, så inte blir det bättre efteråt. Det är skuld och skam - särskilt gäller det för mamman. Är Bergljot för känslig? Som barn.

Boken är skriven med ett språk som flyter , lätt att läsa, Det var svårt att sluta läsa den, jag tänkte på den under tiden ... ibland upprepade hon några meningar. Vilket syfte har detta? Förstärker detta tanken, det som finns närvarande ? Det finns också beskrivningar där författaren försöker sig förstå mammans oc syskonens perspektiv.

Författarens syster Helga Hjort har också skrivit en bok, där hon lär beskriva det som hänt Ur sitt perspektiv. Vore intressant att läsa.

Vi hade lite olika åsikter om boken som var intressant. Några av oss tyckte inte alls om boken. Några mycket mer positiva. Vi diskuterade om det hade med egen erfarenhet vid arvskifte att göra. Alla tyckte hon var en självgod och konstig person.

På sju personer hade vi 2 tvåor, 1 trea och 4 fyror. Medelbetyg blev då 3,2.
Boken kan  absolut rekommenderas.