Ormen i Essex av Sarah Perry, den 2 februari 2019

Susanne, Ami, Agneta, Margareta, Christina samlades hos mig för att diskutera boken  ” Ormen i Essex ” av Sarah Perry.                                                                          Författaren Sarah Perry föddes 1979 i staden Chelmsford i Essex, som ligger i sydöstra England,nordost om London. Växte upp med 4 systrar i en mycket religiös familj. Familjen tillhörde Baptistkyrkan. I hemmet fanns ingen TV, ingen popmusik etc. Familjen ägnade sig åt klassisk musik, poesi, kyrkorelaterad äldre litteratur, såsom Dickens och Brontë.

Sarah Perry bor nu i Norwich. Hon har studerat vid Royal  Holloway University, är filosofie doktor i ”creative writing”.  Sarah är intresserad av historia, natur och vetenskap, fixerad vid ondska och godhet. Hon är författare och litteraturkritiker i The Guardian och The Financial Times.

Debutroman ” After me comes the Flood”. Nominerades till First Book Award och The Folio Prize. 2018 invaldes hon I The Royal Society of Literature.

Boken Ormen I Essex utkom 2016. Ormen är symbolbärare , ormen står för myten och vad den kan göra med oss människor. Miljön i Essex beskrivs i form av ljud och lukter-” Essex luktar inte gott- de som kommer från Essex är lite dummare” – sägs det. Sarah Perry skrev boken för att utmana bilden av 1800-talets kvinnor. Kvinnorna ej så inskränkta som vi tror, det är våra egna fördomar. Hon skriver om vänskap, starka kvinnor, kärlek , religion och vidskepelse.  1800-talets syn på vänskap var att den kunde vara lika med intima känslor, som dagens romantiska kärleksrelationer.

Vår bedömning: Miljöbeskrivningar var fina och detaljerade så man kunde känna doften. Christina läste några meningar som var ett ex på detta.  Den kvinnliga huvudpersonen var intressant att följa, hennes liv att vara änka och oberoende. Hon fick en frihet från äktenskapet. Hon betraktades  som något egensinnig av omgivningen och beundrades  på ett sätt att våga vara annorlunda. Kärleksrelationen och vänskapen med Will fanns och hölls på avstånd. Några av oss tyckte att, enligt vårt sätt idag att betrakta detta: ”varför kunde de inte få leva tillsammans”.  Jag tyckte den bitvis inte fångade mitt intresse. Susanne tyckte om boken och menade att det var en fördel att läsa den koncentrerat under kort tid. Då kunde man leva sig in i bokens lite långsamma rytm.

Rekommendation: Vi kanske inte rekommenderar den till alla rakt av, men till några som vi tror skulle uppskatta den.

Poäng:  3,5 i genomsnitt.

Till nästa gång läser vi ” Blandat blod ” av Katarina Mazetti. Till gången därpå i apri  ”Svavelgula himlen” av Kjell Westö