Johannes Anyuru De kommer att drunkna i sina mödrars tårar 28 augusti 2018


Denna kväll var vi bara tre (Margareta, Ami och Agneta) som samlats hemma hos undertecknad för att diskutera 2017 års augustpris vinnare Johannes Anyurus bok - De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

Först lite om författaren. Han är född 1979 i Borås av en svensk mamma och en ugandisk pappa. Han växte upp i ett höghus område i Växjö. Där började han skriva dikter i 14 års åldern. Han har gett ut ett antal diktsamlingar, samt ytterligare en roman En storm kom från paradiset, som handlar om hans pappa från Uganda som drömde om att bli pilot, men vars planer grusades av Idi Amin. Fadern var också den som bidrog till att Johannes för tio år sedan konverterade till islam, han anser sig dock vara en väldigt liberal muslim.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar
Inspirationen till denna bok har författaren fått från IS (Daesh i boken), terrordådet mot franska satirtidningen Charlie Hebdo, konstnären Lars Vilks (Göran Loberg i boken) samt unga tonårstjejer som han mött på skrivarkurser i förorten där han arbetat som lärare. Dessa flickor bar på en stor frustration och hopplöshet samt kände sig svikna av samhället enligt Johannes.

Boken är beskriven som en poetisk, dystopisk science-fiction roman. Den utspelar sig i ett framtida Sverige som blivit en fascistisk stat som exkluderar och negativt särbehandlar judar och muslimer. Bland annat måste de skriva på medborgarkontrakt för att inte kallas Sverigefiender. Huvudpersonen är en ung terrorist som hamnat på rättspsyk efter att begått en blodig attack. Hon tror sig vara en flykting från framtiden som färdas bakåt i tiden för att förhindra det våldsdåd hon medverkat i. Hon kommer via sin läkare i kontakt med en författare som är Johannes Anyurus alter ego.

Vi fann boken dyster och rörig eftersom man hela tiden hoppade mellan dåtid/nutid och framtid. Även språkligt var den rörig, ibland "invandrarsvenska" ibland ett vackert poetiskt språk. Det gjorde att det var svårt att finna en röd tråd i den. Vi hittade heller inget tydligt budskap. Inte heller förstod vi varför den vunnit augustpriset. Det är en bok som vi inte kan rekommendera till någon att läsa. Våra poäng blev mycket låga: Margareta och Ami 1 poäng, Agneta 2.

Vi beslöt att till nästa gång 25/9 läsa Sonia Purnells biografi över Clementine Churchill.

Vi ses nästa gång hos Susanne

Vi datorn satt så småningom

Agneta