Samtycket, Vanessa Springora, 20211130, Gunilla Wadsten

 Samtycket av Vanessa Springora

Vanessa är född 1972. Utbildad på Sorbonne universitetet. Utbildat sig inom film och television. Hon arbetar som förläggare och chef för franska bokförlaget, Juillard, är även filmregissör. Hon är gift och har ett barn.

Uppväxt i en dysfunktionell familj med en frånvarande pappa och en mamma som inte brydde sig särskilt mycket om dottern . Mycket bråk i hemmet. Mamman och dottern levde i en trång, liten lägenhet, dit mamman tog många tillfälliga älskare.

Pris: 2020 Jean-Jacques - Rousseau

Boken
Vi hade diskussioner om bokens innehåll, om G, mamman, och den franska kultureliten o tidsandan. Vi förfärade oss över hur dessa människor utnyttjar varandra.  Naturligtvis jämförde vi med Svenska Akademin och skandalen kring kulturprofilen.

Kronologiskt skriven. Vanessa, 13år, följer med mamman till en författarafton där hon träffar författaren Gabriel  Matzneff, 50 år. Uppburen författare som publicerat böcker om sex med tonårsflickor, med oskulden kvar samt yngre pojkar i Manilla, dit han åker för att ”jaga  okända stjärtar”. I en TV-intervju på 1980-90 berättar G om sex med ”hans småtjejer –  de tycker om det – de samtycker till det”. G skriver: ” att ligga med ett barn är en helig upplevelse, en sorts dop, ett förtrollat äventyr”.

Författaraftonen blir en start på en relation mellan G och Vanessa. Det börjar som ett tonårssvärmeri, ungflicksdrömmar. Hon som var försummad som barn, blir sedd av den kände och uppburne författaren G. G blir en manlig förebild, fadersgestalt initialt. Vanessas mamma blir också förtjust över G:s intresse när han besöker dem. Mamman önskade att G skulle vara intresserad av henne och inte dottern. Med tiden hade mamman inget emot att dottern hade en sexuell relation mellan G. ” Du ska vara tacksam” säger mamman.  G omgav Vanessa med en emotionell makt, hon blir snärjd genom bl.a genom breven som skrevs dem emellan. Dessa brev kom sedan att användas som underlag till hans bok om Vanessa och andra tonårstjejer.

Vanessa och G träffs i hans skrivarlya. Hon går hand i hand med G helt öppet. Han isolerar henne, hämtar henne utanför skolan. Han bestämmer vad hon ska ha på sig, vem hon inte ska umgås med Han vill att hon ska utmana samhällets konventioner. Hon känner sig – utvald - det kan väl inte vara fel?  

G ansåg att relationen med Vanessa var vacker och kärleksfull. Hon funderar dock på om det är rätt  ”att ha hans kön i munnen medan klasskompisarna åt mellanmål”. Vanessa blev förälskad och hon tog på sig skulden för vad som hände, att hon samtyckte. Hon anser att hon inte blev våldtagen. Det är en av anledningarna till att det dröjde 30 år innan hon kunde skriva boken.  2013 mottog G ett litteraturpris Prix Renaudot. Detta bl.a var anledningen till att Vanessa bestämde sig för att skriva en bok om övergreppen. Hon ville använda orden, hon ville återta orden som hon upplevde G hade tagit ifrån henne. Hon ställer sig frågan om man kan skriva om brott och sedan gå fri. Är konsten fri?

Vanessas bok ledde till en kulturskandal i Frankrike. G var en hyllad författare. Det var välkänt att han hade sex med minderåriga. Hur kunde en elit ge priser till honom? Ingen brydde sig om offren. Vanessas mamma skyllde på att Vanessa var så mogen för sin ålder och kunde fatta egna beslut.

Under 1960-70- talen fanns en liten intellektuell aristokrati som testade gränser. De ansåg att vanliga människor var dumma.  1977 författades ett upprop av G att avskaffa gräns för sexuell myndighetsålder.  Man menade att barn har rätt till sin sexualitet. Uppropet skrevs under av t ex Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre.  Boken Samtycket har lett till en självrannsakan i Frankrike.

Idag betraktas gruppen kring G som dysfunktionell och patetisk, som var beredda att se mellan fingrarna för att behålla sin plats i hierarkin.  Men har Frankrike en högre tolerans för pedofili? Det samhälliga fördömandet är eller har varit mindre.  Man skyller på 1968- mentaliteten med sexuell frigörelse och med revolt mot borgerligheten. Kritikerna mot detta kallades puritaner. En kanadensisk författare var ensam om att ställa sig upp och säga:” Detta är fel”. Hon blev då utskrattad. Senare har dock en fransk sociolog, Pierre Verdrager, genom undersökning kommit fram till att pedofili inte accepteras i Frankrike bland människor i allmänhet. Han har skrivit om detta i boken ” Det förbjudna barnet”. Man kan inte åberopa en omyndigs samtycke. Det är för stor skillnad mellan barns mognad och den vuxne.

Vanessa har inte anmält G. Men Paris åklagarmyndighet tog upp en undersökning om våldtäkt. Åtal lär vara väckt (enl. en text på nätet). G. lever i exil i Italien.  Förlaget Guillamard har avslutat samarbetet med G.

Vanessa menar att hon nu först efter 30 år kan skriva denna bok och att det var möjligt efter metoo. Hon lever med ångest, hon blev bestulen på orden. När Vanessa är 15 år träffar hon Jurij som ifrågasätter hennes förhållande med G. Med stöd av honom lyckas hon frigöra sig.

Bedömning
Vi, som träffades, tyckte boken var mycket bra. Viktig skildring av övergrepp. Beskrivning av offrens utsatthet, de sårbara och övergivna som lätt kan fångas av de manipulativa männen. Hon skriver rakt och konkret med en saklighet som blir nästintill outhärdlig. Några av oss kunde inte läsa boken i ett sträck, behövde lägga undan den, då det blev för obehagligt. Boken är rättfram. Språket brutalt ärligt. Boken gav upphov till mycket diskussioner. Det var en stark bok. Boken kan rekommenderas.

Ami skickade sina synpunkter via sms. Ami hade lite svårt att få grepp om boken, ansåg att G var en narcissistisk pedofil som genom sitt sätt får unga flickors tillit. Han borde åtalas för pedofili. Ami tyckte det var svårt att skriva något om boken, istället varit lättare att diskutera vid träffen. Boken gav henne egentligen inget.

Margareta skickade mail: Viktig bok. Det tar lång tid att bearbeta övergrepp. M jfr med boken Munkavle av Sofie Sarenbrant, som har liknande erfarenhet av övergrepp utan att själva protestera. M mådde stundtals dåligt av att läsa boken. Extra illamående av texten sid 90: ” när man är 14 år är det inte meningen att en 50-årig man ska stå och vänta på en utanför skolan etc….

M frågar sig om beskrivningarna behövs 1/ göra boken trovärdig 2/ förstå hur hemskt det var 3/ hon behövde skriva det för sin egen skull 4/ en hämnd mot mannen

Poäng
Karin 4,5   Susanne 4,5   Agneta 4,0    Anna-Christina 4,5  Ami 2,0  Margareta 4,0  Gunilla 4,0

Till nästa gång läser vi Paradiset av  Abdulrazak Gurnah . Till februariträffen läser vi Ellen Mattson: Den svarta månens år.

Vi ses hos Agneta i januari