Midnattsbarnen, Salman Rushdie hos Christina Ledin 250902

 

Salman Rushdies Midnattsbarnen från 1981, en bok som enligt en intervju i tidningen Vi fått Bookerpriset två gånger. Boken räknas som Rushdies genombrottsroman men kanske är författaren sorgligt nog mest känd för fatwan han drabbades av 1989 efter boken Satansverserna och som i sin tur resulterade i en knivattack mot honom 2022 där han sårades svårt och förlorade synen på ena ögat. 

 Midnattsbarnen är ett slags allegori över Indiens och Pakistans historia och har gott om övernaturliga, fantastiska och (i mitt tycke) väldigt roliga inslag. Vi får följa huvudpersonen Saleem som föds några minuter efter att Indiens självständighet ropats ut 1947. Liksom de andra midnattsbarnen, födda under den första timman av självständigheten, föds han med övernaturliga förmågor, i början av sitt liv med att kunna läsa andras tankar, efter en (misslyckad?) näsoperation i tioårsåldern utrustas han i stället med ett övernaturligt gott luktsinne. Vi möter ett myller av människor och kaskader av människor; morfar/läkaren som lär känna sin blivande hustru genom att undersöka henne bit-för-bit genom ett hål i ett lakan, mammans olyckliga första giftemål med en anarkist som så småningom rymmer, sin egen födelse där han blir utbytt av en barnmorska med rättviseambitioner, nattliga telepatiska sammanträden med andra midnattsbarn, pappans misslyckade tripodprojekt Bombays hamn, mammans oväntade tur i spel som under en tid försörjer familjen, Pakistans inbördeskrig där han deltar som spårhund och så småningom det ödesdigra fysiska mötet med andra midnattsbarn. 

 Det är näst intill omöjligt att redogöra för handlingen där den ena fantastiska händelsen avlöser den andra. 

 Rushdie är en produktiv författare och ett femtontal böcker finns i svensk översättning. I likhet med huvudpersonen i Midnattsbarnen är han född 1947 i Bombay i en muslimsk familj med påbrå från Kashmir som senare kom att flytta till Pakistan. Han lever i sitt femte äktenskap och är sedan länge bosatt i USA. 

 Ingen utom jag själv var särskilt tänd på den här boken. Det sammanlagda betyget från oss som var med blev 2,9 och då förstår jag att flera av er som inte kunde komma inte tyckte något vidare om boken så antagligen hade vi kommit ännu lägre om alla varit med. Flera hade inte orkat igenom och tyckte den var rörig och konstig. Själv tycker jag framförallt att den är väldigt rolig men kanske är jag den av oss som är mest road över magisk realism och absurda detaljer. 

Nästa gång ses vi hos Siv 7/10 för att diskutera Strindbergs Röda Rummet. Vi började lite löst prata om att kanske inkludera ett lyrikinslag; kanske någon kan läsa en dikt vi väljer ut.

Christina