Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga, den 9 december hos Margareta

 

Scholastique Mukasonga

Scholastique Mukasonga föddes 20 december 1956 i Rwanda och har sedan 1992 varit bosatt i Frankrike. Hon växte upp med familjen som var tutsier och som först bodde i den dåvarande Gikongoro-provinsen, där familjen bland annat verkade som boskapsskötare. Drabbad av de etniska motsättningarna mellan hutuer och tutsier i det nyligen självständiga Rwanda, skickades Mukasongas familj i intern exil redan 1960 till den torra Bugesera-slätten i söder. Där fick de försöka livnära sig på odling av durra, bönor och olika grönsaker.

Inom familjen var möjligheten till skolgång högt prioriterat. Hon studerade vid National University of Rwanda (i Butare), men tvingades fly till Burundi där hon levde under flera år. År 1992 flyttade hon till Frankrike. Därefter utbröt i hennes hemland de oroligheter som 1994 ledde till folkmordet i Rwanda och där totalt 37 medlemmar av hennes släkt kom att mista livet.

2006 publicerades Inyenzi ou les cafards, en självbiografisk bok placerad i hennes barndom och kretsande kring hennes mor. Boken utsågs 2019 av The New York Times till en av de 50 bästa memoarerna under de senaste 50 åren. Den kom 2024 i svensk översättning under titeln Inyenzi eller kackerlackorna.

2008 fortsattes den berättelsen i La Femme aux pieds nus (Barfotakvinnan) där kvinnorna i hennes hemby står i centrum.

Mukasongas första roman kom 2012 i form av Madonnan vid Nilen. För den boken prisades hon med Prix Renaudot i Frankrike.

Madonnan vid Nilen handlar om en internatskola för flickor från rika och mäktiga familjer, där flickorna skall skyddas från omvärlden. Händelsen är förlagd till 1979 och speglar de begynnande motsättningarna mellan hutuer och tutsier, som sedan resulterade i folkmordet av tutsier 1994.

Genom två av eleverna på skolan, Virginia och Veronica, närmar sig Mukasonga vad det innebar att vara tutsi i en hutudominerad skolmiljö, med utsatthet, förtäckta hotelser och trakasserier. Det speglas inte minst när Gloriosa, som är dotter till en hutuminister, är i närheten. När Gloriosa vid en utflykt till statyn får för sig att madonnans raka, lilla näsa är en typisk tutsi-näsa och bestämmer sig för att åtgärda detta, tar berättelsen en dramatisk vändning. Med sitt giftiga tal om tutsierna som »parasiter«, »orena« och »avfall« visar Mukasonga hur språkbruket var redan vid den här tiden.

Bokcirkelns läsare uppskattade alla boken, fast på lite olika sätt. Vi var alla överens om att det var intressant och gav oss viktiga insikter i händelserna i Rwanda och även hur vi människor kan vara mot varandra. Några tyckte att boken var spännande att läsa medan andra inte blev riktigt engagerade i bokens händelser.

Vi gav följande betyg, som gav 3,5 i medeltal.

Anna-Christina 4,5, Christina 4, Gunilla 5, Karin 3 Margareta 4, Susanne 3,5, Ami 3,  och Agneta 3.

 Till nästa gång, som blir i januari ska vi läsa ”Greek Lessons” av Han Kang.

Till i februari ska vi läsa ”Sällsynt kloka varelser ” av Shelby Van Pelt

 

Margareta Tillman