Trilogin av Jon Fosse 30 januari 2024 av Karin Lorenz

 

Jon Fosse föddes 29 september 1959 i Rogaland i Norge, bor nu i författarbostad centralt i Oslo,  med hustrun Anna i Hainburg an der Donau nära Wien, ibland i sin skrivarstuga på Vestlandet. Är far till sex barn, varav två i det senaste äktenskapet. Utbildad  bl a i universitetet i Bergen.

 En trasig glasflaska höll på att kosta den 7-årige Jon Fosse livet, men han räddades och hann med en nära-döden upplevelse, något som kan ha påverkat hans kommande författarskap. Han såg nämligen andra världar när blodet sprutade ur pulsådern. Till andra världar tar han sig också när han skriver –  och  påstår att han lyssnar och bara skriver det som berättas för honom. 

 Var han än befinner sig i vår värld, bär han det norska Vestlandet inom sig. Byn Strandebarm, där han föddes som son till föreståndaren för Kooperativet och hans hemarbetande fru, längtar han inte till. Förväntningarna att passa in där gjorde han allt för att undkomma. Började skriva dikter i tolvårsåldern, kom tidigt med i ett band och fick uppträda. Med musik var han tydligen inte rädd för att stå framför en publik, men när han i skolan en gång ombads läsa en text, sprang han därifrån i ren rädsla. Han anser att det enda sättet för honom att kunna framföra något muntligt, var att själv skriva texten! Då hade han uppenbarligen kontroll. Och skrivit har han gjort! Poesi, prosa, dramatik i en imponerande omfattning. Åtta diktsamlingar finns i en volym i Norge,  Dikt i samling. Han finns översatt till en mängd olika språk, men skriver alltid på nynorsk. Många svenskar har översatt honom, bland andra värmlänningen Lars Andersson.

Under många år hade Jon Fosse alkoholproblem, men 2012 blev han nykterist och konverterade till katolicismen. Gud har en stor roll i hans liv!

 Snälla alla, läs inte minst hans Nobelföreläsning, där finns så mycket intressant! Jag kan inte sammanfatta det, journalisten har varit pensionär för länge…. Jag håller tyst nu, för tystnaden är viktigt för Jon Fosse.

 Men så kom jag på att jag inte skrivit en rad om TRILOGIN, som vi läst. Jag funderade på hur jag 

skulle sammanfatta boken… det vore att förstöra den!!! Den måste LÄSAS! I tre delar, Sömnlösa, Olavs drömmar och Kvällning träder en släktsaga fram. Det unga fattiga paret söker förtvivlat efter en bostad, ingen vill ha dem hos sig och de möter föraktfulla blickar, bl a på grund av det barn som de väntar vilken dag som helst. I ”Olavs drömmar" kommer Åsta och Olav Vik in i bilden, i ”Kvällning” träder också Åsleik fram. Jag tror att vi alla skulle rekommendera Trilogin till andra, om än  inte till alla. Glömde den frågan till er.  2015 fick Trilogin  Nordiska rådets litteraturpris

Jag hade tyvärr svårt att hinna med alla kommentarer kring boken, men en vanlig uppfattning var att i början förvånas och undra över alla upprepningar och  konstatera att inga punkter fanns. Men som Susanne påpekade finns i alla fall versala begynnelsebokstäver. Eftersom vi saknade Anna Christina runt bordet börjar jag med hennes utmärkta  recension.

Anna-Christina: Jag blev väldigt positivt överraskad. Jag trodde det skulle bli tråkigt och istället blev det en bladvändare. Det är en väldigt gripande skildring. Man lider med de unga tu, men kanske de ändå inte har rätt att ta lagen i egna händer som han gjorde? Språket är vackert, uppläsaren väldigt bra och alla upprepningar med säger han och säger hon blev som musik. Jag blev berörd och ger boken/trilogin en fyra. 
Ami: Tyckte om boken och blev positiv till honom efter många frågetecken innan. 4 i betyg
Agneta: Fascinerad över att komma in i boken och inte irriteras av bristen på punkt och komman. 4-4,5.
Christina: En bok man kommer att komma ihåg, det meditativa språket,  drömlik, som en mardröm ibland. Starkast andra delen. 4,5.
Gunilla: Det musikaliska i språket.  Inte riktigt frisk person som tar livet av den ena efter den andra. 4
Susanne: Man kommer ihåg det man läst.  4. 
Margareta: Tre olika stämningslägen, nyförälskade, det andra kapitlet är mer som en dröm, tredje verkligheten. Annorlunda.5
Karin: Jag själv förvånades över alla upprepningarna i början, såg direkt kopplingen till Maria och Josef som letade härbärge inför Jesu födelse i första kapitlet. Lätt förvirrad över namnbytena i andra kapitlets början blev det ändå en bok som lockade till läsning och fascination. En 4:a.

 På Susannes förslag läser vi den danska mycket omskrivna Solveij Balles  "Om uträkning av omfång”. Men innan dess blir det Sara Lidmans Hjortronlandet hos Margareta!